Jag har lätt att bli förvånad när andra inte vet saker som för mig är så välbekanta att de ter sig självklara. Det är vanlig hemmablindhet förstås, men det får mig ofta att fundera på vad som ingår i ”allmänbildning” egentligen, och på vad jag själv inte vet som jag borde veta. För två år sen gick jag en kurs i praktiskt stjärnskådning (med astronomiska sällskapet i Kingston), och blev ganska brydd när det visade sig att det här med vad årstiderna beror på är ganska dimmigt för många vuxna.
Jag antar att jag tidigt präglades på någon bild från Bamses skola eller något uppslagsverk för barn. Det är inte så konstigt egentligen: jordaxeln lutar i förhållande till banan runt solen, och pekar hela tiden åt samma håll (man kan alltid se polstjärnan stå (nästan) stilla medan jorden vrider sig så att resten av stjärnorna tycks snurra). När vi befinner oss på ena sidan solen i den årliga banan lutar axeln mer mot solen, och då kan man se solen längre tid av dygnet och högre på himlen, och då blir det varmt och sommar. På motsatta sidan av året har vi korta dagar och vinter. Så enkelt att man undrar hur någon kan ha låtit bli att tänka på det. (Undrar vilka liknande vardagsobservationer jag själv kan ha missat?)
Tegelstensroman om en främmande planet (som är väldigt lik jorden) där vetenskap bedrivs i avskildhet från vanligt folk.
Det där med den varierande hastigheten är en följd av att jordens bana är lite elliptisk, och det kanske man minns som Keplers andra lag. När jag var i yngre tonåren och blev mer imponerad av saker ju mer komplicerade de verkade memorerade jag den här lagen som ”Den av radius vektor överfarna arean per tidsenhet är konstant”, och det låter ju lite mer högtravande än det behöver vara. Det viktiga är alltså att se att jorden rör sig fortare när vi är närmare solen, och långsammare när vi är längre bort.
Här följer ett analemma sett från mars (lånat från det här galleriet med bilder från planeten).
Pingback: Allmänbildning, och att prata med andra forskare « Stjärnstoft och kugghjul