Hur radioaktiv är du?

Ett fysikrelaterat ämne som ibland är frustrerande svår att diskutera är radioaktivitet. Det är FARLIGT, det är CANCER, och folk springer och skriker innan man har hunnit komma till poängen (eller, ja, ni förstår vad jag menar).

Det svåra är att få någon sorts känsla för hur farligt det är, i vilka doser och i vilken form. En gång lånade jag ut en bok om strålskydd till en kille i nian, som skulle göra ett arbete om kärnkraft. Jag svarade också på massor av frågor, mest om hur och varför kärnor sönderfaller. När jag fick tillbaka boken berättade killen hur han hade koncentrerat sig på att beskriva vad som händer om man får en dos på flera Gray (man kan dö ganska snabbt och otrevligt) och därmed övertygat flera personer om att kärnkraft är dåligt. Fast saken är förstås att risken att utsättas för så mycket radioaktiv strålning är obefintlig om man inte direkt söker upp den — det fanns ingen realistisk diskussion av rimliga doser och risker. Jag kände att jag hade misslyckats med min folkbildningsgärning där, kan man säga.

Radioaktiv strålning är inte alltid och omedelbart dödlig. Det finns ju massor av joniserande strålning omkring oss, som de flesta aldrig tänker på.

Bananer är radioaktiva, till exempel. Jag har aldrig hört talas om att någon avstår från bananer på grund av det, även om det skämtas om bananfri diet bland oss som jobbar med riktigt känsliga partikeldetektorer. Ett av de nyttiga mineraler som bananer är rika på är kalium, som naturligt består till 0.01% av den radioaktiva isotopen 40K (kalium 40). Siffrorna från den här postningen om radioaktiva bananer som vandrar runt nätet säger mig att en banan ger i runda slängar 20 betapartiklar per sekund. (Betastrålning är elektroner som sänds ut från kärnsönderfall. 40K ger ungefär 10% positroner — antielektroner — och resten vanliga elektroner.)

Det där med bananfri diet skulle för övrigt inte hjälpa, för fysiker är förstås radioaktiva med eller utan banan precis som alla andra människor. Du är också radioaktiv. Det finns en massa kalium i människor, och därmed också kalium 40. 14C finns också en hel del, som vi alla borde veta efter att ha lärt oss om kol 14-metoden i skolan.

En enhet för radioaktivitet är becqurel, förkortat Bq, som står för antalet kärnsönderfall per sekund.
20 Bq från en banan på 150 g kan jämföras med över 8000 Bq en människa på 70 kg (se tabellen här, på en sida som också har data för radioaktiviteten i livsmedel bland annat). En människa är ungefär lika radioaktiv per gram än en banan är: 0.1 Bq/g med de siffror jag använt här ovan (det går nog att hitta mer exakta värden om man letar lite).

Är detta farligt? 8000 per sekund låter ganska mycket. Tja, för det första är det helt omöjligt att komma undan, så det är inte så stor mening med att oroa sig. För det andra har livet utvecklats med den här nivån av strålning, och det finns mekanismer för att för att cellerna för det mesta ska kunna reparera de skador som då och då kan uppstå på viktiga molekyler när de träffas av någon partikel från kärnsönderfall (eller från kosmisk strålning för den delen, d v s partiklar som träffar oss från rymden). Jag försöker inte säga att joniserande strålning är ofarligt, bara att det kan vara bra att känna till att vi utsätts för en del av det hela tiden och att man när man ska bedöma risker med förhöjda stråldoser måste förstå sig på vilken mängd strålning det är fråga om.

Jag hittade för ett tag sedan ett diskussionsunderlag om mänsklig radioaktivitet och de minimala riskerna med små mängder extra strålning. (I den texten ges ett lite högre värde för hur mycket kalium det är i en människa, men det finns ingen referens till siffran.)

För den som vill läsa mer hittade jag en svensk text: Hur farlig är joniserande strålning, som ser ganska grundlig men rätt lättillgänglig ut. Där förklaras också de olika enheterna för strålning och stråldos.

Annonser

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Kärnfysik, Nivå: allmän (1) och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Hur radioaktiv är du?

  1. Malin Sandstrom skriver:

    Jag har en helt, helt underbar bok om radioaktivitet i människans tjänst, ”Atomåldern är här” (eng. ”Atoms Today & Tomorrow”) av Margaret Hyde, som jag fick när den rensades ut ur min mellanstadieskolas bibliotek för att den var helt föråldrad. Insprängt bland framtidsvisionerna om atomtåg och berättelserna om hur radioisotoper hjälper människan i medicin och jordbruk finns en sida där det förklaras att människan är radioaktiv, enligt boken mest på grund av fosfor i våra skelett där det ”sker ideliga atomexplosioner”.

    Så skulle man nog aldrig kunna skriva idag. Den är från 1955 (översatt 1956) och är verkligen ett tidsdokument… (några citat och bilder finns här)

  2. Laszlo skriver:

    Är det farligt att strålbehandla livsmedel då? Det är den bästa konserveringsmetoden!

  3. åka skriver:

    Malin: sånt där är ganska skoj. Jag har sett gamla annonser (ett par decennier äldre än din bok) för hårborttagning med radioaktiv strålning (jag tror att det var hårborttagning, det var ett tag sedan).

  4. åka skriver:

    Lazlo: vad menar du, varför skulle det vara farligt? Jag vet inget om strålbehandling av livsmedel, men jag tvivlar på att man bestrålar så att livsmedlen aktiveras (blir mer radioaktiva i sig själva).

  5. Laszlo skriver:

    Jag frågade om det är farligt eftersom det är inte tillåtet i Sverige med strålbehandlade livsmedel.
    Det stora nyttan skulle vara vid till ex. att behandla jordgubbar när de plockas så att bakterier och mögelsvampar dör. Bananer, apelsiner äpple behandlas med gifter för att döda mögelsvampar och bakterier.
    Strålbehandlade livsmedel håller sig ”färskt” hur länge som helst. Eller hur?

  6. Kurt skriver:

    Det finns andra problem med att strålbehandla livsmedel. Om det har växt bakterier där som bildat toxiner, så avdödar man bakterierna med strålbehandlingen, medan toxinerna blir kvar.

  7. åka skriver:

    Aha, jag förstår. Tja, det här har jag ärligt talat ingen aning om (som ni förstår), det är lite utanför mitt område. Jag har aldrig funderat på det här med strålbehandling av livsmedel. Intressant.

  8. Malin Sandstrom skriver:

    Fast ska man vara rättvis så kvarstår problemet med bakterietoxiner även med en del andra metoder (som upphettning, pastörisering…), åtminstone för de toxiner som tål värme. Bland annat vissa typer av E. Coli producerar värmestabila toxiner.

  9. åka skriver:

    Biologi ter sig ofta mycket mer komplicerat än fysik 😉

    Men varför är strålbehandling av livsmedel förbjudet då?

  10. Malin Sandstrom skriver:

    Vet inte var förbudet kommer ifrån, men med tanke på att det enda i matväg man *får* bestråla är ”örtkryddor, kryddor och smakgivande ingredienser av vegetabiliskt
    ursprung” kan det – förutsatt att det alls är ett logiskt skäl som ligger bakom – vara såväl hygienskäl (dödar inte toxiner) som nåt slags dosbegränsning (man äter inte stora mängder kryddor eller smakgivare) som är orsaken.
    Kanske kan strålningen slå sönder molekyler och t ex bilda olämpliga radikaler? Med tanke på att det i Livsmedelsverkets information hänvisas till ”kemiska effekter av
    strålningen” skulle det kunna vara en tänkbar farhåga. (Och notera att de har en VOLYMSINTEGRAL i broschyren. Det kan inte vara vanligt.)

    Eller så är det ett resultat av naturlighetslobbyn. Det verkar vara tillåtet att bestråla t ex kött i en del andra länder.

  11. Malin Sandstrom skriver:

    Efter att ha läst lite mer på Livsmedelsverkets webbsida lutar jag åt att de stränga begränsningarna i vad man får bestråla är en nick åt naturlighetslobbyn:

    ”Sammanfattningsvis saknas belägg för negativa hälsoeffekter av bestrålad mat, även om inte alla radiolytiska produkters biologiska effekt har kunnat klarläggas till fullo.”

    Enda belagda nackdelarna verkar vara att halterna av vissa vitaminer och enzymer kan minska en smula, och en viss smakpåverkan vid höga stråldoser.

    Vilket väl ska ställas mot detta:

    ”Användningsområden för joniserande strålning till livsmedel:
    # Förlänger hållbarheten hos färskt kött och färsk fisk genom att minska halten av förruttnelse- och mjölksyrabakterier, som normalt finns i livsmedel.
    # Dödar sjukdomsframkallande mikroorganismer i livsmedel, till exempel Salmonella och Listeria.
    # Dödar insektslarver och parasiter, som förstör stora mängder livsmedel varje år, särskilt i tropiska länder.
    # Som karantänåtgärd – stoppar spridning av skadegörare som finns hos färska frukter och grönsaker.
    # Hämmar groning i exempelvis potatis, vitlök och lök för att därmed minska förluster av livsmedel.
    # Steriliserar sjukhusmat för patienter med svåra immunitetsproblem. ”

  12. Laszlo skriver:

    Det verkar vara som jag trodde. Finns det någon forskning i Sverige? Med tanke på kommande rymdfärder maten måste väl vara hålbart kanske i åratal? Fast i rymden är inte så svårt att frysa maten?
    Kurt säger att toxinerna blir kvar efter bestrålning, men dom blir nog kvar även efter behandling med mögelgifter? På färska jordgubbar växer fritt mögelsvampar och bakterier tills vi äter dom!

  13. åka skriver:

    Tack Malin! Det är alltid kul att få reda på hur saker förhåller sig, särskilt när man kommit så långt som till att ställa sig frågorna. Fast ibland ids jag inte riktigt rota igenom källorna själv, och det har definitivt en korrelation med hur pass väl jag känner mig hemma i ämnet redan. (Jag är mer benägen att gå till botten med saker jag redan vet en del om.)

  14. Malin Sandstrom skriver:

    Klart det är roligare att gräva i nåt man kan för att lägga till lite ytterligare detaljer. Är inte det forskarens typiska arbetsbeskrivning? 😉

    Det hade varit kul att ha en livsmedelshygienist att fråga. Hon eller han hade nog haft en del intressant infallsvinklar på det här ämnet…

  15. Joules skriver:

    Bestrålar banan endast som mat (intern bestrålning), eller ger dem också extern bestrålning? Om man bor runt omkring bananträder, man äter inte banan, får man K-40 bestrålning?

  16. åka skriver:

    40-K betasönderfaller, vilket betyder att kärnan avger en elektron med hög energi. Det är dock inte så jättehög energi, högs 1,3 MeV enligt första tabell jag hittar. En sådan elektron kan gå ganska långt genom luft så vitt jag vet, men stoppas rätt fort i materia som till exempel fruktkött eller mänskliga vävnader. Om sönderfallet sker mitt inne i bananen kommer betapartikeln (elektronen) kanske inte ens ut ur bananen, och kommer alltså inte att bestråla omgivningen. Om sönderfallet sker i de yttre delarna av bananen kan elektronen komma ut, fast med lägre energi eftersom den hinner bromsas på vägen.

    Betastrålningen är alltså i princip harmlös en bit ifrån bananen (eller fönsterglaset, eller dig själv).

    En del av 40-K-sönderfallen sker på ett annat sätt (elektroninfångning), som inte leder till någon betastrålning, men som däremot skickar ut en röntgenfoton. Såna stoppas som bekant inte så lätt. De är dock mycket färre. Strålningen minskar ju också med kvadraten på avståndet.

    Alltså, helt kvalitativt och utan några siffror: man kan få lite strålning från bananträdet om man står nära, men inte så mycket. Ingenting alls jämfört med kosmisk strålning, radioaktivitet i kroppen, och radon och sådant i omgivningen. Bananer är ju, som sagt, inte så mycket mer radioaktiva än det mesta annat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s