Forskarfredag i Uppsala, med Änglar och demoner

Jag hade faktiskt glömt bort att det var ForskarFredag idag, men jag råkade komma förbi Stora torget här i Uppsala mitt på dagen och se vad som var på gång. Vi tittade på solen i teleskop, men med en fyraåring i släptåg fick jag inte titta många sekunder.

Det fanns två tält uppställda, ett som var ”science café” och ett där det fanns lite utställningar och forskare på plats för att svara på frågor om läkemedel, vikingar, rymdforskning och annat. I café-tältet hölls program, och där fick man gratis kaffe eller saft om man köpte fikabröd.

Jag tyckte att det var rätt skojigt, och jag var nyfiken nog att gå tillbaka och lyssna lite på när Rickard Brenner skulle tala om ”Änglar och demoner – fakta eller fiktion?”. Det har varit rätt tacksamt på sista tiden att prata om partikelfysik med utgångspunkt från den där boken av Dan Brown som nyligen blivit film. Det var cirka tjugo personer närvarande som verkade vara ”vanligt folk”, såna som jag varken kände igen som fysiker eller som hade tröjor på sig som avslöjade dem som involverade i själva evenemanget.

Nu gjorde Brenner inte det hela till någon föreläsning direkt, utan han valde att göra det som öppen frågestund. Det kom en del av de vanliga frågorna om materia och partiklar, men också en del lite konstigare som kanske inte hade med vare sig Dan Brown eller partikelfysik att göra. Sånt måste man ju ta när man bjuder in till öppet samtal. Jag tycker att Brenner gjorde det riktigt bra att stå där och rakt upp och ner prata om det som råkade komma fram, men det märks att han är vanare att förklara vissa saker (till exempel antimateria) än andra. Det är svårt det där att kunna förklara saker i realtid, när man skriver har man ju tid att tänka efter och fundera på flera alternativa sätt att beskriva något.

Jag var ju där mest för att jag var nyfiken på hur det här går till, och för att jag försöker lära mig av folk som är bra på att förklara saker för att själv bli bättre på det. Det påminde mig i alla fall om en sak jag funderat på: kan det vara så att en stor andel av dem som läser populärvetenskap (eller tar del av den på annat vis, som vetenskapskaféer eller så) är utbildade inom naturvetenskap, kanske själva forskare inom något annat område? Som frågan ställts på sistone (har glömt var jag såg den): är de flesta läsare av vetenskapsbloggar själva vetenskapsbloggare? Här står jag, hemkommen från en postdoc jag ägnat åt detektorer för att söka efter mörk materia, och lyssnar på förklaringar om vad mörk materia är och hur man förväntas upptäcka den.

Jag kan i alla fall dela med mig av observationen att folk som jobbat på partikelfysiklaboratoriet CERN ofta verkar tycka att Dan Browns roman Angels and Demons är väldigt skojig bara för att den nämner platser och företeelser som de känner till (men som inte är riktigt som i boken). Jag hörde en gång, när boken var rätt nyutkommen, en föreläsning av en professor som lättade upp lite med citat ur boken. Hon förklarade att den var rolig att läsa för att fysiken är i den är så väldigt oväntad och överraskande!

Den som inte är fysiker kanske inte vet tillräckligt för att avgöra hur realistiska saker är, och då är det ju bra att man kan få chans att räta ut sina frågetecken. CERN har ju lagt upp information om vetenskapen bakom berättelsen på sin webbplats (på engelska). Jag har själv skrivit lite om antimateria en gång i tiden, jag kanske ska damma av den gamla texten och lägga upp den här.

Som fysiker tyckte jag att en av de knasigaste sakerna i Dan Browns bok var att någon skulle kunna ha ett hemligt laboratorium på CERN, och producera antimateria i smyg. Det är nämligen inte så att man kan köra en stor partikelaccelerator ensam utan att någon märker det. Det brukar också vara kamp mellan olika experiment om att få stråltid — att få använda de accelererade partiklarna till sitt experiment. Som romanförfattare kan man ta sig friheten att fullständigt strunta i hur det funkar i verkligheten, och de flesta kommer aldrig att bry sig om det, men det sticker i ögonen på såna som mig.

Kul i alla fall att den här boken trots att den knappast tar det där med fysiken på så stort allvar verkar ha lyckats få en del människor att ställa intressanta frågor.

Annonser

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Forskare, Kommunikation, Nivå: allmän (1) och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s