Nobelpriset och så

Jag har varit väldigt upptagen de senaste dagarna, så det här med Nobelprisen är ju gamla nyheter redan. Eftersom jag nu har en fysikblogg känns det som om jag åtminstone måste nämna årets nobelpris i fysik. Jag tänker dock inte skriva så mycket om det — många har redan gjort det, och väldigt bra. Jag tänkte bara kommentera att jag minns hur jag en gång i tiden satt och försökte förstå CCD-teknik och beskriva det för mitt specialarbete i gymnasiet.

Jag gjorde mitt specialarbete i fysik, om instrumenteringen på den svenska forskningssatelliten Freja (jag har ju alltid gillat detektorer). Den hade en kamera för att avbilda norrsken. Jag tyckte att det var rätt smart, men svårt att förstå så där som jag ville begripa. Jag ville ju kunna förklara det på nivån av den underliggande fysiken, och det var ärligt talat omöjligt med bara gymnasiefysiken och den tekniska informationen från forskarna som använde instrumenten. Det var så mycket svårare att söka information på den tiden också. I stället satt jag och lusläste samma stycke om och om igen, och ritade små figurer. Till slut skrev jag bara något allmänt. Det var också första gången jag stötte på ordet ”pixel”! (Är 15 år verkligen så lång tid?)

Om man bara bryr sig om den allmänna principen är det ändå inte så jättesvårt att förstå hur CCD funkar, och det är ju kul med ett Nobelpris som folk kanske kan prata om och inte bara få den där tomma blicken man alltför ofta möter när man nämner något som har med fysik att göra.

Man kan till exempel läsa den officiella informationen, författad av Kungliga Vetenskapsakademien.

Bloggare har förstås också sagt sitt. Vetenskapsnytt, lite kåserande, Under lagerbladet med figurer och lite mer tekniskt.

Och så har vi tidningar och tidskrifter, till exempel Naturvetaren och DN, fast där handlar det mer om forskarna än om själva fysiken.

Bland fysikbloggare på engelska vill jag särskilt peka ut Cosmic Variance, där Sean skriver om Practicality and the Universe, där han beskriver hur båda nobelpristeknikerna (optiska fibrer och CCD) användes för den stora kartläggningen av galaxer i Sloan Digital Sky Survey (SDSS). Det här är faktiskt vagt relaterat till den forskning jag själv har sysslat med. Den här kartläggningen har varit väldigt viktig för förståelsen av den storskaliga strukturen i universum, hur galaxer klumpar ihop sig nära varandra. Det i sin tur har lett till att man kan göra simuleringar och räkna ut sådant som hur universums mörka materia beter sig. Bland annat genom detta vet vi att den mörka materian är sval, det vill säga att den består av partiklar som inte rör sig så väldigt snabbt. Det i sin tur säger en del om vilken sorts partiklar det kan vara — neutriner duger till exempel inte, de är så lätta att de rör sig nära ljusets hastighet och därför inte skulle kunna medverka till att bilda och hålla ihop de strukturer vi ser.

Advertisements

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Nivå: allmän (1), Tillämpningar och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s