Forskare är vanliga människor! (Intervju med astronom)

Via Populär astronomi hittade jag den här intervjun med astronomen Carina Persson. Det är en väldigt bra text, som handlar en del om hur det är att forska och hur man blir forskare. Det handlar också om en lite annorlunda karriär, för Carina hade redan fyra barn när hon började läsa fysik på universitetet. Det går, men jag kan tänka mig att det var jobbigt. Väldigt motiverande att läsa om sånt, jag blir inspirerad att anstränga mig själv lite mer för att syssla med fysik och inte glömma bort allting nu under mammaledigheten. (Barnen går först just nu, men jag vill ju ha mina intressen kvar!)

Det var särskilt några citat jag fastnade för.

Jag hade aldrig träffat en forskare. Jag trodde att forskare var genier och inte vanligt folk som jag, säger Carina Persson.

Jo, där ser man! Det står också att hon tyckte att fysiken var obegriplig på högstadiet, och därför valde hon inte att läsa mer sånt. Det är inte första gången jag har hört att folk tycker hemskt illa om ett skolämne men sedan blir intresserade på egen hand. Är det så att just fysik är särskilt hårt drabbat av detta? Eller är det bara att somliga har otur med sina lärare? Jag undrar alltså ifall det är ämnet i sig som är svårt att lära ut i skolan, eller om det bara handlar om olyckliga omständigheter. Förmodligen är det en kombination.

För så här säger Carina längre fram i intervjun, om hur det var när hon börjat läsa för att bli lärare:

Jag insåg att jag både kunde förstå och klara av fysik, och att det faktiskt var spännande.

Jo!

Hennes beskrivining av forskning är också bra:

Att forska är mer spännande än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Det är både jättekul och jättejobbigt. Periodvis känns det som om man sitter fast, men sen förstår man plötsligt något nytt och då blir det fantastiskt roligt igen.

Det är skönt att hon faktiskt säger att det kan vara jobbigt. Ofta hör man forskare tala om hur de älskar det de gör och de säger ingenting om att det inte är lika kul varje dag.

Fast det är ändå ganska milt, inget om hur ångestskapande de där stillastående perioderna kan vara, och hur deppig en doktorand kan känna sig. Alla har det förstås inte så heller, för en del verkar det vara en mer slät och jämn färd till doktorsexamen — men jag tror att doktorander mycket oftare mår dåligt än man hör talas om.

Men så är det ju också sant det där med att det är jättekul och väldigt spännande. Tillräckligt för att det ska vara värt att ta sig igenom de där mindre skojiga bitarna.

Annonser

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Astronomi, Forskarvärlden, Fysik, Nivå: allmän (1) och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Forskare är vanliga människor! (Intervju med astronom)

  1. Ping: VA-bloggen · Forskare är ju också män’skor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s