Mätosäkerhet på BVC

Igår var jag med sonen på sexmånaderskontroll på barnavårdscentralen (BVC), och fick anledning att tänka på det där med mätteknik. Det är svårt att mäta längden på en bebis. Småttisar rör sig hela tiden, och det är svårt att få dem att sträcka ut benet utan att också vrida på kroppen eller sträcka på vristen. Det blir förstås ganska stor osäkerhet i mätresultatet, gissningsvis minst en centimeter. Jag lade särskilt märke till att sköterskan som läste av bestämde sig för 68 centimeter, precis så långt som bebisar ”ska” vara vid ett halvårs ålder (i genomsnitt, förstås).

Det här är förmodligen ett riktigt skolexempel på hur mätresultat påverkas av förväntningarna hos den som mäter, hur man väljer att läsa av nära det som man tror är rätt svar (det som på engelska kallas experimenter’s bias). Det kunde vara intressant att se en statistisk fördelning av mätningarna av väldigt många halvårsbebisar, och se om man kan se tecken på ifall klockkurvan (normalfördelningen) blir deformerad på grund av detta. Kanske skulle vara väldigt svårt att se, eftersom det är fråga om att mätvärden nära mitten förskjuts närmare mitten. Å andra sidan kanske det skulle vara väldigt tydligt, med tanke på att man inte har en så väldigt bred spridning och man ändå inte läser av på millimetern. Om man gjorde ett stapeldiagram (”histogram” heter de i mitt fack) skulle det inte förvåna mig om man såg att staplarna för 68,5 cm och 67,5 cm blev mycket lägre än de borde vara.

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Mätteknik, Nivå: allmän (1). Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s