Nix, ingen mörk materia den här gången heller

Jag ligger efter! Jag var bortrest igår, och på torsdag kväll kunde jag fortfarande inte hitta artikeln med CDMS resultat på arXiv. Det har jag faktiskt inte gjort nu heller, men jag hittade den på CDMS webbplats. Andra svenska bloggare har hunnit rapportera redan, till exempel Populär Astronomi och Forskningsbloggen.

Resultatet är alltså att man sett två ”händelser”, två pulser i detektorn som ser ut som man förväntar sig att pulser från mörk materia-partiklar ska se ut. Man jämför med den beräknade bakgrunden och konstaterar att det är 23% chans att det här händelser som kommer ifrån variation i den naturliga bakgrunden — alltså inte mörk materia. Vad betyder det? Det betyder att om man inte har någon signal — ingen mörk materia som går att detektera med den här apparaten existerar — och gör den här mätningen med samma exponeringstid väldigt många gånger, så kommer man att se två signaler (eller mer) 23 av 100 gånger. Det är rätt mycket. För att hävda att man gjort en upptäckt krävs att man pressar ner den här sannolikheten till en bra bit under 1%.

Sånt här har jag sett förr. Analysen jag gjorde för min doktorsavhandling gav fler händelser än den förväntade bakgrunden, men ett sådant överskott är oftast ingen anledning att bli väldigt uppspelt. CDMS II har nu extremt känsliga detektorer och väldigt bra kontroll över bakgrunden, vilket gör att man tittar extra noga på varje händelse som slinker igenom. Men någon upptäckt är det inte. Inte ens ”kanske”. Det kan vara mörk materia som orsakat en eller båda av de här händelserna, men vi har ingen möjlighet att kunna avgöra det och alltså betyder det ingenting.

Det som däremot är intressant är att CDMS II sitter på den bästa gränsen för hur mycket en mörk materia-partikel kan växelverka, alltså hur lätt den kan kollidera med vanlig materia och synas i en detektor. Resultatet ger oss alltså ett sätt att utesluta olika modeller för mörk materia, och alltså ringa in egenskaperna hos en möjlig sådan partikel. Det är detta mörk materia-jakten har handlat om hittills: det man jagar är en bättre och bättre övre gräns.

Figuren här nedan är den som visar gränsen. Kurvorna visar hur mycket en mörk materia-partikel kan växelverka utan att man kan se en signatur i de här försöken att upptäcka partikeln.

På x-axeln: möjliga massor för den okända partikeln. På y-axeln: hur lätt denna partikel kan reagera med vanlig materia. Figur från CDMS.

Figuren kommer ifrån artikeln på CDMS webbplats.

Tillägg: jag måste säga att jag inte riktigt gillar att det blivit en så här stor apparat kring detta, och att media rapporterar ”kanske upptäckt”. Det känns inte vetenskapligt, mer som publicitetsjakt.

Några av de saker jag tidigare skrivit om mörk materia:

Advertisements

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Mörk materia, Nivå: grundläggande (2) och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s