David Bodanis: Elektricitet

ISBN: 9172320249
Jag hade egentligen tänkt skriva en riktig recension av den här boken. Jag tappade lusten till det, men ska ändå nämna den här. Boken handlar om vilka saker man har kunnat bygga genom att förstå sig på de elektromagnetiska fälten, och om de fascinerande personer som gjorde det. Det blir en del nutidshistoria, med små utflykter i fysiken bakom. Egentligen var det en ganska skojig bok, men jag hade två problem med den.

Det första var inte så allvarligt, det var mest en känsla av att baksidestexten och de första intrycken fick mig att tro att det var en bok om elektromagnetism, det vill säga om fysiken. I själva verket är det, som sagt, mer en bok om tillämpningar. Jag hade lite svårt att komma överens med att boken inte riktigt själv gav ett tydligt intryck av att veta vad den skulle handla om. Titeln är inte heller så bra, för det ger associationer till glödlampor mer än till radar och nervsignaler.

Fast det var som sagt inte så farligt. Det som var lite mer irriterande var att författaren har ett så besvärligt sätt att uttrycka sig. Jag har inte läst hans andra bok, E=mc², och undrar lite om den var lika snärjig. De små stämningsvinjetterna i början av varje kapitel känns för mig lite väl svulstigt romantiska, och till och med svagt missvisande. Metaforerna är också i särklass. Att man jämför atomerna i ett material med pelare i ett egyptiskt tempel kan väl passera, men när man sedan börjar jämföra fotoner med arkeologer som dras in och försvinner bakom pelarna — då har man gått vilse i sin egen metafor. Jag tycker verkligen inte att förklaringarna hjälptes av dessa liknelser.

Annonser

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Bok, Recensioner, Tillämpningar. Bokmärk permalänken.

En kommentar till David Bodanis: Elektricitet

  1. Thomas Lennartsson skriver:

    Jag började läsa den där boken, men slutade i vredesmod; uppfattade den som fullständigt oläsbar, av de anledningar som du nämner. Bläddrar man igenom boken och kollar i registret ser man exempelvis att Tesla inte nämns en endaste gång, vilket är ett ganska gott tecken på att författaren i princip har noll koll på ämnet.

    Ett annat tecken är ju som du nämner de underliga metaforerna. Jag har själv inte läst E=mc2, men jag minns att en kursare klagade på just dessa efter att han hade läst den. Bodanis kunde inte ens förklara vad en ekvation var på ett vettigt sätt, enligt min kursare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s