Vetenskap och poesi i (o)skön förening


”And with the available information
I predict that I will always be with you”

Romantiskt formulerat, eller hur?

På biblioteket plockade jag upp en liten bok om datering som heter Bones, Rocks and Stars av Chris Turney. I inledningen återberättas en söt historia som var ny för mig, om Katie Melua (sångerska) och Simon Singh (han med Kodboken). Katie Melua hade en låt på topplistorna 2005, som innehöll en rad som anspelar på universums ålder. Detta fick Simon Singh att skriva något i Guardian om vad man egentligen vet om detta, varpå Katie Melua kontaktade honom och gjorde en alternativ version som är vetenskapligt korrekt (inte officiellt släppt vad jag förstår).

Fast inte särskilt vacker.

”We are 12 billion light-years from the edge // That’s a guess // Noone can ever say it’s true // But I know that I will always be with you” blev nu istället ”We are 13.7 billion light-years from the edge of the observable universe // That’s a good estimate // With well defined error bars // And with the available information I predict that I will always be with you”.

Man får ju lov att erkänna att effekten av den här historian kan bli väldigt olika beroende på hur man berättar den. Oavsett om man tycker att det är coolt är det en tydlig illustration av att vetenskapens sätt att tänka och uttrycka saker ligger rätt långt ifrån vad som funkar bra på det vanliga mänskliga planet. Man kommer liksom inte ifrån att det ser lite ut som om Katie Melua driver med Simon Singh, och Michael Shermer missar (eller ignorerar) det när han utbrister ”How cool is that!” i sin TED-presentation.

Nu får jag säga att jag gott tycker att man kan ta saker som en poplåt ett upplägg för att diskutera vetenskapen. Det kan vara en bra öppning. Jag har också stor förståelse för att om man hör en sån här låt varje dag och hakar upp sig på samma rad varje gång (”That’s a guess”…) slutar det med att man vill diskutera det man reagerar på oavsett om det är relevant för låten eller inte.

Man får bara se upp litegrann, så att man inte framstår som en fullständigt enkelspårig och besserwissrig person som saknar kontakt med känslor och liv. Det bara förstärker alla negativa sidor av folks uppfattning om vetenskap, i stället för att öka allmänbildningen. ”Sometimes science and the arts just don’t mix”, som Chris Turney sammanfattade det. Det är synd om det ska bli så.

Man kanske kan avrunda universums ålder till 14 miljarder år i en poplåt😉

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Bok, Kommunikation, Nivå: allmän (1). Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s