Betastrålning

Detta är del tre i min lilla serie inlägg om strålning. Återigen i form av frågor och svar. Ställ gärna fler frågor i kommentarsfältet, eller påpeka ifall jag missat något viktigt eller intressant.

Vad är betastrålning?

Betastrålning består av elektroner (eller antielektroner) som sänds ut från en atomkärna i vissa radioaktiva sönderfall.

Var kan jag riskera att utsättas för betastrålning?

En del människor försöker dra ner på sitt saltintag för att de till exempel har problem med blodtrycket, och det händer att man försöker ersätta det vanliga koksaltet (natriumklorid) med till exempel kaliumsalt. Kalium innehåller naturligt 0,012% av den radioaktiva isotopen kalium-40 (40K), och det är tillräckligt för att en burk sånt här ersättningssalt ska ge märkbart utslag på en sådan där detektor som knäpper när det kommer in joniserande strålning i den. Det är väl ett av få exempel på att man kan ha medvetet hopsamlade mängder av betastrålande material i vardagssammanhang, men det är inte så mycket att det är direkt hälsovådligt.

40K har vi förstås alla i kroppen hur som helst, eftersom vi innehåller sisådär 140 gram kalium vardera. Det finns rätt mycket kalium i fönsterglas också, och bananer är en känd kaliumkälla. Det ger en viss del av vår årliga dos av strålning, men mängden radioaktivitet i kroppen ger hur som helst mindre än den kosmiska strålningen eller strålning från marken under oss — och mycket mindre än radon.

En annan känd betastrålande isotop är kol-14, som bildas i atmosfären till följd av strålningen från rymden. Den får vi i oss lite av hela tiden precis som allt levande. När man daterar saker med kol-14-metoden undersöker man hur mycket kol-14 som finns kvar och det talar om hur länge det var sedan till exempel ett träd höggs ner för att man skulle bygga något av det.

Naturligt förekommande alltså, och inget som går att komma undan just. Radioaktiva preparat används i forskning och i vissa medicinska behandlingar. De omges med mängder av skyddsföreskrifter, så ser man en radioaktivitetssymbol kan man se upp lite mer.

Vad har betastrålningen för effekt på kroppen?

I avsnittet om alfastrålning diskuterade jag lite av vad radioaktiv (”joniserande”) strålning har för hälsoeffekter. Betastrålning består av mycket mindre partiklar än alfa. Eftersom de är lätta jämfört med atomer är de inte lika brutala, och knuffar lite på många atomer i stället för mycket på några få. Det är alltså mindre risk att den faktiskt slår sönder något. Den goda nyheten att man behöver utsättas för i runda slängar 20 ggr så många betapartiklar som alfapartiklar för att få samma skada i kroppen. Den dåliga nyheten är väl möjligen att det är något svårare att skärma av, om än inte så väldigt svårt.

Hur skärmar man av betastrålning?

En betapartikel är ofta likadan som atomernas elektroner. En betapartikel som kommer in i ett material kommer att studsa omkring mellan elektronerna i materialet och tappa sin energi gradvis. Det finns en maximal räckvidd, men eftersom de inte rör sig rakt fram tunnas strålningen snabbt ut och bara få når så långt som det är maximalt möjligt. I vanliga fall brukar man säga att till exempel ett par centimeter plexiglas är bra nog för att skärma av vanliga betastrålar.

Det finns några aber.

Det finns något som heter bromsstrålning, som är röntgenstrålar som sänds ut när betapartiklarna bromsas upp. Röntgenstrålar är som bekant inte heller så nyttiga. I tunga material (med tunga atomer, som järn eller bly) bromsas partiklarna hastigare och det blir mer bromsstrålning. Man kan se till att materialet är tjockt nog så att det mesta av bromsstrålningen inte tränger ut. Plexiglas är annars bättre på det här, eftersom det är en sorts plast och består till stor del av väteatomer som är de lättaste och minsta möjliga, det ger mycket lite bromsstrålning.

Jag skrev också att betapartiklar ofta är som vanliga elektroner. Det finns också betasönderfall där de har motsatt elektrisk laddning och kallas positroner. De är antielektroner (antimateria har jag skrivit om förut här, om man vill läsa mer), och såna ger upphov till gammastrålning när de stoppas i materia. Den typen av strålning är lite knepigare, mer om det i nästa avsnitt. Gammastrålning förekommer för övrigt ofta i samband med både alfa- och betastrålning, av andra anledningar, och det har jag hittills fuskat förbi utan att säga något om. Håll alltså utkik efter nästa del i denna serie!

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Kärnfysik, Nivå: grundläggande (2). Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Betastrålning

  1. Ping: Gammastrålning « Stjärnstoft och kugghjul

  2. Ping: Så skyddar du dig mot farlig strålning! Hela listan ;) « Stjärnstoft och kugghjul

  3. evgeniy donev skriver:

    Riktigt bra förklarat. Sidan är underbar med en mycket lättförståeligt språk. Keep going

  4. Ping: Neutronstrålning, skydd och skärmning | Stjärnstoft och kugghjul

  5. nasiba skriver:

    du förklarar aldrig vad betastrålning verkligen är och hur den uppstår

    • åka skriver:

      Om du har läst hela texten har du nog sett att det står vad betastrålning är, typ: ”En betapartikel är faktiskt en elektron, ofta likadan som atomernas elektroner” och så vidare.

      Men du har rätt i att jag inte går in på ämnet från det perspektivet en läsare som inte vet något alls om betastrålning kanske skulle önska. Jag ska nog (någon gång…) skriva ett kompletterande inlägg och korslänka dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s