Ibland slår det mig att saker jag tar för givet inte alls är uppenbara för var och en. Min senaste insikt i den här vägen är att folk inte tänker på månens faser. Man ser helt enkelt månen som något som syns på himlen, och oftast tänker man att den är uppe på natten (och inte på dagen). Man kan till exempel se serierutor där månen är en C-formad skära fastän det är på kvällen eller tidigt på natten — för att folk i allmänhet helt enkelt inte tänker på att månen i den fasen måste ligga strax före solen och kommer upp när morgonen närmar sig. Efter att ha diskuterat det här med några personer har jag kommit på att man helt enkelt inte tänker på att det man ser av månen är den solbelysta sidan, och jag stötte till och med på den ökända vanföreställningen att det skulle vara jordens skugga på månen som gör att den inte ser rund ut hela tiden. Man bryr sig helt enkelt inte, för det har ingen betydelse för ens liv och därför är det inget man någonsin funderar på.
Dessutom är det svårt att tänka på det man ser på himlen som ett system av saker som rör på sig, där man själv står inuti.
För mig känns det konstigt att man inte tänker på det här, men det är förmodligen en kombination av utbildning och personlighet som gör att jag inte kan titta på månen utan att se det som en del av planetariet i mitt huvud.
Jag har också på sistone diskuterat det där med att solen rör sig ”motsols” (moturs) när man är på södra halvklotet. Det är egentligen lätt att förstå om man tänker på att man står på en planet som vrider sig mot öster. Solen blir synlig i öster, sedan rör man sig runt tills den försvinner i väster. För oss här ser vi den passera på södra sidan. På mitten av jorden passerar solen rakt över huvudet mitt på dagen (man behöver inte gå in på det där med vändkretsar och så där så noga för att fatta principen). På södra halvklotet ser man den åt norr. Öster-norr-väster — det blir moturs.
Nu låter det som att jag är värdens snobb och ojar mig över att folk inte tänker (och inte tänker som jag). Det är inte det jag menar, utan jag menar att det ibland är viktigt att komma på att inte alla har samma perspektiv som man själv när man ser på saker. Är man inte van att tänka på att man bor på en planet blir det mycket svårare. Det är helt klart ett sätt att tänka som man måste öva sig i, och det är väldigt begripligt att alla inte gör det.
Fast ändå: går man inte miste om en del ifall man aldrig lär sig uppskatta känslan av att bo på en planet i rymden?
Tillägg: Kolla även mitt inlägg om en bra månfassimulator online.
kulmedfysik.wordpress.com 