Kärnkraft?

För ett antal år sedan var det en niondeklassare, som kände några av mina kompisar, som kom och ställde en massa frågor till mig för ett skolarbete om kärnkraft. Han var rätt smart och väldigt intresserad, och pratade rätt länge med mig. Jag svarade på frågor om kedjereaktioner och vad det är som får kärnor att falla sönder och liknande saker, och till slut lånade jag ut min bok om strålskydd.

Ett par veckor senare lämnade killen tillbaka boken och var jättenöjd. Han beskrev hur många i klassen var positiva till kärnkraft men hur han vann många poäng till motståndarsidan genom att berätta om vilka skador man kan få när man utsätts för stora stråldoser. Det hade han nämligen läst i min bok. Det är bara det att så höga doser är fullständigt orimliga i nästan alla verkliga situationer, och han verkar inte ha tagit med några riskbedömningar i sin diskussion.

Jag blev förstås lite förfärad över att mina förklaringar och min bok inte hade lett till mer insikt än så här. När jag tänkte lite på det tyckte jag ändå att det var lite typiskt för hur debatten går — eller snubblar. Det hamnar ofta i att DET FINNS NÅGOT SOM ÄR FARLIGT och efter det är det känsloargument.

Ska man vara kärnkraftsmotståndare ska man väl vara det på grund av rimliga argument som baseras på riktig information.

Jag tycker att Nuclear Power Yes Please är en blogg (svensk, om nån undrar, men inte enbart på svenska) som håller rätt sansad ton och gör något för att höja nivån på debatten.

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Forskarvärlden, Kärnfysik, Kommunikation. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Kärnkraft?

  1. Tack för uppskattningen. Vi gör vad vi kan för att säga empt det värsta av tramset i etern.🙂

    /Micke

  2. christoffer skriver:

    Kan även rekomendera denna sidan för bra pedagogik.

    http://2050-calculator-tool.decc.gov.uk/

    Där kan man testa olika åtgärder och hur de påverkar användande av landareal mm. visserligen för storbritannien men poängen är gennerell.

  3. Mats Henricson skriver:

    Vad är det för fel på känsloargument?

    • åka skriver:

      Fel och fel… De är förstås väldigt effektiva. Även de borde dock ha kontakt med verkligheten, typ😉

    • Fel uppstår om känslorna går på tvärs mot sak- och faktaargument.

      • Mats Henricson skriver:

        För då vinner käsloargumenten, eller?

        Alltså, detta med att faktaargument skulle vara överlägsna förstår jag inte!

        Exempel: Om jag ska välja en ny bil, och valet står mellan en som har alla fakta för sig, MEN är identisk med en bil som jag just haft en mycket hemsk olycka i, vilken tror ni det är vettigast att välja? Den som kommer att gå sönder ofta och vara ekonomiskt en dålig idé, eller den som varje dag kommer att ge mig hemska flashbacks och mardrömmar?

        Jag tror INTE jag skulle välja den som liknar olycksbilen. Skulle ni? Trots att det ”bara” är känsloargument.

      • åka skriver:

        Du har en poäng, Mats, men jag tror att det finns två olika sidor av detta. Dels handlar det om vad man känner sig bekväm och tillfreds med — då funkar din liknelse med bilen. Dels handlar det om hur saker faktiskt är.

        Om du till exempel skulle stå i valet mellan två bilar, en som är bra men som du får ångest av och en som är söt men som jag vet har visat sig vara riktigt dålig både vad gäller säkerhet och bränsleförbrukning — då skulle jag råda dig att ta reda på lite fler alternativ. Det kan inte finnas bara dessa två, och du vill inte ge dig själv nya problem genom att undvika det som ger dig obehagskänslor.

        Dessutom är känsloargument fullständigt värdelösa om man försöker övertala någon som inte delar samma perspektiv. Din sambo kanske, som inte var med i olyckan men tänker på bränslenotan och som dessutom avskyr färgen på bilen du föredrar.

        Känslor är heller inte konstanta. Det finns folk som övervinner sina fobier!

        Fast det som är riktigt tråkigt är när känslorna hindrar en sansad diskussion om fakta, och det var väl det jag var ute efter från början i mitt inlägg. Är säkerhetsbälte bra? Det fanns en gång i tiden stark opinion mot säkerhetsbälten i bilar. Helt baserad på känslor.

      • Vad, om känslan säger en sak men saklig fakta säger att känslan är obefogad och ej baserad på någon slags fysisk verklighet så skall ändå känslan väga lika tungt som denna fakta?

        Ursäkta men…

        SKITSNACK

        I ditt fall med bilen så är känslan inte enbart ett känsloargument utan faktiskt ett sakargument. Så som du har beskrivit situationen blir känsloargumentet ett sakargument eftersom det orsakar dig direkt obehag med stressymptom som följd. Men det är också ett specialfall och när det gäller kärnkraft beror eventuell oro i de allra flesta fall på ren okunskap och mytbildning om kärnkraft. Det är ett utbildningsproblem och skall lösas dör.

        /Micke

  4. Mats Henricson skriver:

    OK, är Tjernobyl något ni är för unga för att kunna dela perspektiv med mig med? Fast det var ju förståss något HEEELT annat. Ursäkta mig, fuck off!

    Och nu börjar det bli riktigt roligt. Du, Michael, är så fastlåst i ditt tänkande att du nu gör allt du kan för att vrida om rent känslomässiga argument som du insett har relevans till att nu bli sakargument. Så att dina cirklar ska slippa rubbas. Ta och kryp ner i din rationella aspberger-grotta där du trivs bäst, och låt oss vanligt folk påverkas av alla typer av argument.

    Att benämna de som har annorlunda åsikt som okunniga och outbildade kanske känns bra, men borde få dig att resonera ett steg till. Det finns väldigt många väldigt välutbildade och kunniga personer som inte vill ha kärnkraft. Du gör dig själv en tjänst genom att sätta dig ner och bli lite mer ödmjuk!

    • *blink*

      Ok… var det någon av er övriga läsare som lyckades uttyda något slags budskap eller påstående i det där fräsande molnet av fradga?

      Mats, försök igen…

    • åka skriver:

      Hmm, Mats, ta det lite lugnt. Vi kan ju börja med att fastslå att vi inte försöker ogiltigförklara några känslor (i alla fall är det inte min avsikt). Känslor är en viktig del av vad det är att vara människa, och måste tas på allvar. Däremot borde det vara allmänt känt att känslor som finslipats i ett sammanhang inte alls behöver vara pålitliga i ett annat sammanhang, och det är inte minst därför det är värdefullt att ha andra sätt att komma fram till argument.

      Jag blir inte alls övertygad av ditt resonemang om att känsloargument skulle vara lika giltiga som sakargument när man försöker avgöra sakfrågor, och utbrott av ilska hjälper inte.

      För att komma tillbaka till det ursprungliga inlägget är jag ute efter att det är bra att diskutera sakligt och inte förvränga fakta bara för att stödja sin position. Jag har stor respekt för att man kan vara motståndare mot kärnkraft, och jag själv är inte oreserverat positiv. Jag tror däremot inte att man löser någonting över huvud taget om man bara faller tillbaka på ryggmärgsreaktioner.

      Alltså: jag tror att kärnkraftsmotståndare kan resonera konstruktivt och rationellt. Blir det många skällsord och kraftuttryck här vill jag snart sätta streck och hänvisa till något annat forum.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s