Forskning är hårt arbete

Häromdagen pratade jag med en kompis som är forskare (fast inom ett helt annat område), om hur somliga har en orealistisk bild av hur forskning egentligen ska gå till. Han talade om doktorander inom sitt fält, som inte åstadkommer något om de inte är inspirerade, och som menar att de bara kan jobba om det känns roligt. Det är en attityd man inte kommer så långt med — vi var rörande överens om att forskning ofta är att kavla upp ärmarna och vada sig igenom en massa rätt trist rutinarbete. När jag blev antagen till forskarutbildningen var det en sak mina handledare var väldigt tydliga med redan på intervjun (de ville väl undvika att leja studenter som sitter och väntar på inspiration). Man lär sig handskas med det, att göra saker fastän det inte är kul hela tiden — eller också kommer man ingen vart.

När man pratar med forskare om vad de sysslar med är de ofta mycket entusiastiska (jag också!) och pratar om hur de älskar vad de gör och hur roligt det är. Jag tror att det beror på att ofta det är de människor som är så intresserade att de tar sig igenom de tråkiga bitarna som över huvud taget blir kvar i systemet.

Men det är verkligen inte jättekul hela tiden, och det måste man ju vara beredd på. (Att vara doktorand kan för övrigt vara jobbigt på flera sätt, men det är nog ämnet för ett helt annat inlägg.)

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Forskarvärlden. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s