Går solen ner i väster på alla planeter?

Vi befann oss nästan vid planetens ekvator och jag insåg att mitt vänster borde vara öster och att även här gick solen, eller solarna, ner i väst.

Citatet är från Alba av Kristina Hård, en sf-roman som jag läste rätt nyligen och tyckte riktigt bra om. Den här kommentaren av berättarjaget Alba när hon tittar ut över landskapet fick mig att tänka på en fråga som kom upp till diskussion på en epostlista om science fiction en gång: Är det fantasilöst att anta att solen går ner i väst på en annan planet?

Frågan är egentligen större än så. Om jag landar på en helt annan planet, vad ska jag kalla väderstrecken för när jag vill orientera mig? Jag tycker att det var intressant fundera lite på vad man menar med väderstreck, och hur saker och ting ser ut att röra sig på himlen sett från vår egen planet. Även här finns det ju platser där solen står i norr mitt på dagen och rör sig moturs över himlen, något som är lite oväntat första gången man tänker på det.

Tre personer på jorden tittar på solen mitt på dagen. Personen på södra halvklotet kommer att se solen norrut.

Befinner man sig mellan vändkretsarna ser man solen i princip rakt upp mitt på dagen, men halva året kommer den att passera något mer åt söder och halva året något mer åt norr. Längre söderut rör sig solen alltid öster-norr-väster, alltså moturs. När jag var på Antarktis gjorde detta mig väldigt desorienterad flera gånger när jag omedvetet förväntade mig att skuggorna skulle röra sig åt ena hållet och så gjorde de tvärtom.

Vi är vana vid att titta på kartor där norr är uppåt, och kompasser där nålen pekar mot norr (och andra änden mot söder förstås). Vi vet hur man hittar polstjärnan på himlen och orienterar sig efter den. Eftersom vi bor på norra halvklotet tar vi det för givet, och eftersom mycket av vår planet har koloniserats härifrån har samma perspektiv ofta använts överallt. Fast egentligen är det ju inget speciellt med norr, till skillnad från söder.

Kommer man till en helt främmande planet är det en annan sak. Vilket håll är norr? Man kan tänka sig flera sätt att bestämma det. Om man står på en punkt på planetytan kan man säga att man gör som man är van vid hemma: solen står i söder mitt på dagen, norr är riktningen mot närmaste polen. Om man tänker sig att man hamnat på en tvillingplanet till jorden skulle det då kunna hända att de första besökarna landar i Australien och bestämmer att det som motsvarar söder här hemma blir norr på tvillingplaneten. I så fall kommer man faktiskt att få solnedgångarna i sitt nya öster, alltså höger när man står vänd mot polen. Den här metoden är lite dum på det sättet att nästa expedition kanske landar på motsatta halvklotet och definierar sina väderstreck tvärtom.

För att det ska bli entydigt och man ska kunna jämföra observationer med varandra är det kanske bättre att definiera vädersträcken från planetens rotation. Om man tittar på planeten från den ena polen kommer den att se ut att snurra moturs — då är det nordpolen. Då blir väderstrecken precis som vi har dem här på jorden: planeten snurrar mot öster och där går alltså solen upp. Solen går ner i väst, per definition, överallt!

Fast det är klart att det alltid finns krångliga specialfall. Vår planets axel lutar ju lite jämfört med banan runt solen, vilket vi blir rätt medvetna om som lever i en del av världen med stora skillnader mellan årstiderna. Så är det med andra planeter också och rotationsaxeln kan ju luta olika mycket. Då kan det bli som med Venus som snurrar så att säga baklänges — den snurrar runt sin axel åt motsatt håll jämfört med hur den rör sig kring solen (det kallas för retrograd rotation på tekniskt fikonspråk). Om man definierar norr på det sätt jag beskrev ovan blir Venus norr jordens söder.

Utgår man istället ifrån planetsystemet i stort, vilket kanske faller sig naturligt när man närmar sig en planet utifrån, kanske man vill definiera norr och söder med utgångspunkt från hur de flesta kropparna i systemet rör sig. I så fall blir effekten att Venus — och andra planeter som snurrar baklänges kring sin axel — får sina solnedgångar i öst. Det är faktiskt så vi gör i solsystemet: en planets nordpol är den pol som befinner sig på samma sida om ekliptikan som jordens nordpol.

Två planeter som kretsar kring en sol. Den blå planeten roterar i samma riktning som banan, den röda planeten roterar i motsatt riktning (den ovanligare riktningen).

I solsystemet är det bara Venus och Uranus som inte snurrar kring sin axel i stort sett åt samma håll som planeten rör sig kring solen (Uranus har faktiskt sin rotationsaxel i samma plan som sin bana, den ligger på sidan). Det ser ut som en allmän regel att all rotation ska gå i samma riktning, ett fenomen som kommer sig av hur planeter bildas (och som kommer sig av en grundläggande lag om att ”rörelesemängdsmomentet”, det totala snurret så att säga, alltid måste bevaras). Vi kan anta att det gäller andra planetsystem också. Slutsatsen blir att de flesta planeter snurrar som jorden, och alltså får sin solnedgång i väst.

Det är alltså inte alls fantasilöst att anta att man tittar västerut för att se solnedgången även på en främmande planet. Det är tvärtom rätt rimligt att anta att det är så, om det inte är något väldigt speciellt med planeten man vill berätta om.

Annons