Midvinter

I morse vid halv sextiden pekade den norra änden av jordaxeln rakt bort från solen. Det kallas för vintersolståndet, och solen ser nu väldigt trött ut härifrån, som om den inte riktigt orkar ta sig upp på himlen. Exakt vilken tid man säger att solen går upp och ned beror på ifall man definierar det som att mitten av solen kommer över horisonten, eller ifall man räknar med övre kanten. SMHI har en sida där sådant förklaras mer ingående. Vill man se vilken tid solen går upp och ner där man bor kan man kolla till exempel här. Observera att det inte ändrar sig så mycket från dag till dag vid den här tiden på året, oavsett vad hurtiga människor säger om ljusare tider!

En sak man inte tänker på så ofta är att jorden i sin bana faktiskt befinner sig lite närmare solen nu mitt i vintern än under sommaren. Faktiskt ungefär fem miljoner kilometer närmare. Det låter väldigt mycket, men det är bara sisådär tre procent av medelavståndet mellan jorden och solen. Som allra närmast är vi den 4 januari. Den punkten kallas perihelion (eller med ett mer allmänt ord periapsis, helion syftar på solen).

Observera att punkterna periapsis och apoapsis flyttar sig över tid, så de kommer inte alltid att infalla på samma datum.

[För den som eventuellt väntar på ytterligare förklaringar av Higgs och supersymmetri (som jag har utlovat) måste jag meddela att julstöket kom emellan. Det kommer senare.]

Advertisements

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s