Astrofysik och kosmologi för vetenskapsskribenter, några intryck

Först visste jag inte riktigt om jag skulle vara med. Jag har ju ändå rätt solid grund i det här med kosmologi och astropartikelfysik, och lite hum om astrofysik. Fast det skulle kunna vara nyttigt eftersom jag nuförtiden är lite bortkopplad från forskarvärlden och inte riktigt hänger med i snacket.

Och så skulle ju Anil Ananthaswamy komma dit.

Jag är väl inte direkt lagd åt idoldyrkan, men jag tycker om att träffa intressanta människor. På något vis kanske jag också hoppas att något lite av skicklighet och erfarenhet ska färga av sig på mig, genom blotta närvaron. Jag vill också skriva en sådan vetenskaplig reportagebok som The Edge of Physics. (Jag har nämnt den boken här tidigare.) Jag vill också ha stenkoll på breda forskningsområden och skriva både djupa och begripliga artiklar som massor av människor läser. Jag vill också.

I början av den här veckan var jag alltså i Stockholm på en workshop för ”science writers”, arrangerad av Nordita. Förhoppningsvis kommer jag att lyckas ta mig tid att blogga mer om många av de intressanta saker som diskuterades under de här dagarna.

Det hela organiserades av Sabine Hossenfelder, teoretisk fysiker, och George Musser, redaktör på Scientific American. Så här beskrev de evenemanget på sin affisch (min översättning):

Att skriva om vetenskap för allmänheten är en utmaning.

Med deadlines hängande över sig är det svårt att hitta tid att ladda de intellektuella batterierna, hitta distinkta berättelser och få en bred överblick över vart forskarna är på väg.

Denna workshop ger bakgrundsmaterial för att bevaka astrofysik och kosmologi, och packar in så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt för den upptagna arbetande journalisten.

Huvudsyftet som det framställs här var alltså att informera journalister om läget inom astrofysik och kosmologi. Men en inte särskilt omsorgsfullt dold del av agendan var förstås också att föra samman intresserade personer från akademin och från vetenskapsjournalistiken för att utbyta erfarenheter och knyta kontakter.

Jag är ju nyfiken på den här världen jag har gett mig in i, så att tacka ja till den här inbjudan var en bra idé, oavsett om där finns personliga idoler eller ej.

Måndag morgon alltså. Jag hade knatat genom Vasastaden och upp till Norditas gula byggnader brevid Alba Nova. I en sal av vanlig klassrumsstorlek satt 15-20 personer, allvarliga och knäpp tysta. Somliga tittade på sina datorer. Jag tordes inte bryta den högtidliga stämningen genom att börja prata med någon, så jag trängde mig bara lite diskret förbi ett par personer och hittade mig en plats brevid ett fönster.

Stämningen lättade tack och lov något redan i första pausen, efter ett föredrag av kosmologen John Barrow, om det expanderande universum och den kosmologiska konstanten.

Fikapauser är bra. Jag har druckit mer kaffe den här veckan än jag brukar göra på en månad i vanliga fall. Jag är nämligen lite kinkig med mitt te — tepåsar och vatten som inte är tillräckligt hett gör mig inte glad.

Med en plastmugg i handen fick jag bland annat veta att det hålls en konferens för världens vetenskapsjournalister i Helsingfors i sommar. Ingen har berättat för mig att sådant finns. De finska kollegorna tyckte också att de har dålig kontakt med svenska vetenskapsjournalister. Det kan nog stämma, jag vet faktiskt inte vad det finns för kontaktnät här över huvud taget.

Jag lärde mig också vilka roliga människor det var som samlats i Stockholm, och att de har väldigt överlappande intressen. Många av journalisterna har tidigare disputerat. Många av forskarna har skrivit mycket populärvetenskap och är intresserade av vetenskapskommunikation. Som John Barrow, eller som Ray Jayawardhana som skrivit flera populärvetenskapliga böcker och som såvitt jag förstår också har sommarjobbat som journalist innan forskarkarriären kom igång.

Två lite mer lättsamma evenemang ingick i schemat, och hjälpte till att låta folk komma åt att prata med varandra. Vi gjorde ett labbesök på fonetiklabbet på Stockholms Universitet och träffade Francisco Lacerda, som var entusiastisk över att få förklara fonetik för åhörare som förstår att alltihop grundar sig i fysik. (Ja, det är han som blev hotad med stämning för några år sedan när han kritiserade ett företag som tillverkar lögndetektorer som inte fungerar. Han berättade lite om det också.) Och så fick vi göra lite försök med rösten själva också. Det var kul!

Enda felet var att vi inte fick någon fikapaus under labbesöket, så jag blev lite trött och ofokuserad mot slutet. Inte bara jag heller, flera satt kring väggarna och såg lite apatiska ut framåt slutet av dagen. Men då kunde Lacerda underhålla oss med historier om lögndetektorer.

Vi fick också chansen att höra — eller kanske snarare se — ett föredrag av Robert Nemiroff om de bästa bilderna från Astronomy Picture of the Day, ett urval från de senaste två åren visade på Cosmonova.

Under tiden hann vi börja lära känna varandra, och den avslutande grillfesten i onsdags var riktigt uppsluppen. Istället för bänkar i rader med högtidligt tysta och måndagsmorgonallvarliga personer var där långbord som dignade av glas och tallrikar och ett livligt sorl av samtal om allt från DRM till fantasyförfattare, och så lite om vetenskap och media däremellan.

Faktum är att jag under de här dagarna vågade mig på att prata med Anil Ananthaswamy också. Han var trevlig, och visade sig ha precis lika bra koll som det verkar. Han kommer verkligen ihåg fakta som han själv har skrivit om, och har massor av inblick i till exempel kvaliteten på isen på sydpolen och vilka material som används för att skärma av detektorer från oönskade störningar. Men han är nog en vanlig människa han också. Kanske är det inte orimligt att jag också kan lära mig det här hantverket, och möjligen till och med skriva en bok eller så.

Annonser

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Astronomi, Forskarvärlden, Kommunikation, utflykt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Astrofysik och kosmologi för vetenskapsskribenter, några intryck

  1. Ping: Acceleratorolyckor i science fiction | Landet Annien

  2. Ping: Neutronstrålning, skydd och skärmning | Stjärnstoft och kugghjul

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s