Ekorren på elledningen och getingen i ellutaget

Augusti. Det var den här tiden på året vi flyttade till Kanada för sex år sen, och det var den här tiden på året vi flyttade tillbaka igen två år senare.

Jag satt och tittade på en geting som kröp in i ett eluttag, och mindes den stackars ekorren som hängde död över en ledning på Queen’s University-campuset. I Kanada är det mycket vanligare än här att elledningar och telefonledningar går på stolpar över gatorna. En liten bit från byggnaden där jag jobbade fanns det en ledning över gatan, som passerade bara någon decimeter från yttersta kvistarna på ett träd. Precis där hängde det ett ekorrelik, som långsamt mumifierades. Det hängde där i minst tre år, och det kanske hänger där än.

Elledningar och telefonledningar över en gata i Kingston, Ontario.

Elledningar och telefonledningar över en gata i Kingston, Ontario. Jag tog aldrig nån bild på ledningen med ekorren.

Det första jag tänkte var att ekorren kanske brukade springa på den här ledningen, och en gång bara haft oturen ha en tass kvar på en kvist samtidigt som den tog tag i kabeln.

De flesta har väl hört det där om hur fåglar kan sitta på högspänningsledningar utan att skada sig, och att det beror på att fastän ledningen har hög spänningsskillnad mot marken är fågeln i stort sett isolerad — ingen ström går genom fågeln för den har ingenstans att ta vägen. Men den fågel som är stor nog att lyckas ta i två ledningar samtidigt, eller som rör vid en stolpe och tråden, den är dödens.

Det konstiga med den där ekorren var ändå att det var en vanlig sladd över en vanlig gata. Är verkligen elledningarna oisolerade, även hushållselen inne i stan? Jag vet faktiskt inte hur det där hanteras.

Nå, ekorren dog i alla fall på något sätt. Men getingen kröp in i elluttaget och kom ut igen helt oberörd.

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Ekorren på elledningen och getingen i ellutaget

  1. Kraka skriver:

    Jag minns en ruskig upplevelse för många år sedan. Det var i december och dags att sätta upp adventsstjärnan. Jag stod med mina bara fötter på diskbänken och tog tag i gardinstången. Jag räddades av jordfelsbrytaren, men de sekunder, om det ens var så länge, innan strömmen bröts glömmer jag aldrig.Det visade sig att min dåvarande man slagit in spiken som höll gardinstången in i elledninen.
    Han kunde inte alls förstå varför jag blev så upprörd över det inträffade. Att han inte var min make så värst länge till behöver jag kanske inte tillägga…

    • åka skriver:

      Obehagligt! Vet också flera incidenter av att folk har satt degkrokarna fel i elvispen och fått in deg i motorn. Då blir degkrokarna strömförande, och kan ge en ganska otrevlig kyss.

  2. Sten skriver:

    Slumpmässig teori: Ledingarna var isolerade men ekorrar tycker om att gnaga på saker?

  3. Olle Bergman skriver:

    Vi bodde i en sjuttiotalsvilla vars tomt gränsade till det skånska bonnalandet. I samband med skörden varje år hemsöktes våra hus av massor av små hemlösa möss. Till en början satte vi inte det i samband med den skumma lukten i tvättstugan, men vi tvingades snart inse att det låg en litet muskadaver och ruttnade nånstans. Vi letade och vi letade överallt. Vi bröt upp lister och flyttade på skåp. Ingenting. Men då började sniffa lite närmare proppskåpet och där – fy!

    När vi skruvade av luckan hittade vi inte bara den aktuella höstens eldödade mus, utan även det föregående decenniets; hela mojängen var full med små taniga skelett!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s