Strålande stjärna

Bild: NASA, ESA and the Hubble Heritage (STScI/AURA)-ESA/Hubble Collaboration

Bild: NASA, ESA and the Hubble Heritage (STScI/AURA)-ESA/Hubble Collaboration

Stjärnor som strålar och tindrar har vi fått höra många sånger om nu i jultider.

Julen är inte riktigt slut än, men i många länder räknas den här dagen som avslutningen på jultiden: Trettondedag jul. (Här i Norden är vi så hårda att vi firar några dagar till, fram till Knut. I alla fall de riktigta jul-entusiasterna.)

Trettondedag jul brukar fokus vara på de vise männen, och därmed på den där stjärnan. Många andra har resonerat om vad den där stjärnan kan ha varit, och jag vet inte om det går att komma fram till något vettigt. Kanske inte så märkligt att jag tycker att XKCD har den roligaste analysen: Var hamnar de vise männen om de går mot en stjärna med konstant fart?

Men jag har alltså fått en annan stjärnskådningsrelaterad fråga, som egentligen är två: varför tindrar stjärnor, och vad är det som gör att de ser taggiga ut med strålar som går ut från dem?

Att stjärnor tindrar, allså tycks blinka och flacka lite, är en effekt av atmosfären. Vi har ju några kilometer luft mellan oss och rymden. Luften har olika temperaturer på olika höjd, och därför har den lite varierande brytningsindex. Dessutom rör luften på sig. Det är det som gör att stjärnor kan se ut att tindra.

Ibland sägs det att stjärnor tindrar men inte planeter. Det beror på att planeterna inte är helt punktformiga utan en liten skiva och då jämnas effekten av luftflimret ut. Fast det stämmer inte så där alldeles exakt, och är inte precis ett tillförlitligt sätt att avgöra om en lysande prick du ser med blotta ögat är en planet eller ej.

Det där med ljusstrålarna eller taggarna kring en stjärna är en annan sak. Det är en effekt som uppkommer i ögat, eller i kameran eller teleskopet. Om du kisar mot en lampa eller någon annan ljuskälla kan du också se det — vrid på huvudet så vrider sig strålarna! På bilden från Hubble-teleskopet ovan ser vi tydliga kors på varje stjärna. De kallas för diffraktionskors, och uppkommer i teleskop som använder speglar för att fokusera ljuset (det är en störning från själva upphängningen av den sekundära spegeln, som ljuset passerar på väg in till primärspegeln här finns några schematiska bilder om du är nyfiken). Diffraktion har att göra med att ljus böjs av litegrann när det kommer till en kant, precis som andra vågor gör.

Det finns något som heter linsöverstrålning, eller lens flare, som också kan orsaka stråleffekter på bilder.

Strålar och taggar som uppkommer i ögat kan ha flera olika orsaker. Det kan vara diffraktion från ögonlocken, och ögonfransarna, men det finns också effekter från vätskan på ögat som påverkas när du kisar — och själva formen på ögat, som också kan tryckas till lite av att du spänner musklerna omkring ögat.

Däremot har riktiga stjärnor inte fem fina taggar som den där juldekorationen du kanske har i fönstret.

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Strålande stjärna

  1. feeejay skriver:

    Åh så fint juligt och vetenskapligt!! Tack Åka!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s