Kvantdatorer? Lite bonusmaterial, samt en not om D-Wave

Nu har jag gjort radio igen, sent omsider: Så funkar kvantdatorn.

Programmet riktar sig ju till allmänheten, men för den som är lite mer insatt eller mer nyfiken kommer lite korta noteringar kring ämnet här.

Min drivkraft för att göra något om kvantdatorer var att jag känner att det ofta verkar finnas så otroligt höga förväntningar på dem. Gnistan fick jag egentligen för flera år sedan, när jag läste Brasyl av Ian McDonald. Där förekommer så gott som magiska kvantdatorer, baserade på Bose-Einstein-kondensat. Det tyckte jag var superkonstigt. Grejen med ett Bose-Einstein-kondensat, såvitt jag kunde förstå, är att alla partiklar som ingår bildar bara ett enda kvanttillstånd. Men ett enda tillstånd – hur mycket spännande information kan det hålla? Det är ju bara en bit! Och dessutom i ett väldigt väldefinierat tillstånd, ganska olikt vad jag förväntar mig av något som gör beräkningar.

Så det här var en sak jag passade på att fråga om när jag intervjuade folk för det här programmet, men jag fick förstås inte plats att gå in på det (det räcker liksom att försöka förklara kvantinterferens). Det jag fick veta var i alla fall att ett Bose-Einstein-kondensat kan vara utgångsläget, för att etablera ett grundtillstånd. Men sedan måste förstås de ingående delarna separeras och manipuleras så att de kan bli en räcka med olika kvantbitar. Lite klokare blev jag ju i alla fall på det.

Men det allra viktigaste med att göra det här var att jag ville få gå lite bortom vad som numera känns som trista klyschor i kvantdatorrapporteringen. Den som har hört eller läst om kvantdatorer några gånger har säkert snappat upp det här med att kvantbitar kan ha två tillstånd samtidigt, och idén att det kan leda till att det går att lagra fantastiskt mängder med tal – och räkna på alla talen samtidigt. Men det talas mycket mer sällan om begränsningarna. Om sånt som att kvantdatorn kanske kan hålla flera tal samtidigt i minnet, men att du bara kan läsa ett av dem. Grundläggande för den som lärt sig något om kvantmekanik, men nästan okänt för allmänheten. Trots att kvantmekaniken är så otroligt viktig och central för modern fysik förklaras sällan sådana saker.

Jag stötte på en del av de här grejerna för rätt länge sen när jag gjorde ett inslag om Att räkna med ljus — det handlade alltså egentligen om Boson sampling. Det är svårt att på ett par minuter hinna förklara vad som är grejen. Frustrerande. Och borde gå att göra bättre.

Hoppas att jag lyckades med det nu. Har du lyssnat? Blev det klarare, vad som är grejen och problemen? Jag hoppas att den som har hört detta snappar upp att det alltså inte är fråga om att bli effektiv och snabb genom att ”göra parallella beräkningar i en massa olika universum samtidigt”.

Men som Scott Aaronson sade när jag intervjuade honom (fast det kom inte med i programmet): det här med kvantdatorer rapporteras ofta som om det vore en tekniknyhet, fastän det egentligen kanske snarare är fråga om grundforskning.

Jag kom förstås inte ens i närheten av många av de saker som kvantdatorforskare tydligen jobbar mest med: felkorrigering och stabilitet och liknande, sådant har jag inte satt mig in i riktigt. Och det går kanske lite väl djupt också, när jag inte har hur mycket utrymme som helst.

En sak jag duckade helt är frågan om D-Wave, som var mycket i nyheterna förra året när de sålde något de gör reklam för som en kvantdator – till NASA och Google, no less! Men deras apparat är ganska kontroversiell, och ingen av dem jag intervjuade var särskilt benägna att tycka att det D-Wave gjort är något som verkligen kan kallas en kvantdator. Här uttalade sig Per Delsing i radio, till exempel. Och Scott Aaronson har skrivit väldigt utförligt om saken, på sin blogg. Men det kändes väldigt mycket som ett sidospår, jämfört med vad jag egentligen ville komma in på.

Här är mer Scott Aaronson, apropå vad NSA kan tänkas ha för intressen i kvantdatorforskningen.

När jag får lite tid över kommer det en intressant bonusgrej här på bloggen, som lite uppföljning på detta med kvantdatorer. Håll utkik!

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Fysik, Kommunikation, Vetenskap och science fiction. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s