Gravitationsvågor är nog bra, men vet du vad du menar med ”big bang”?

Det är inte så enkelt som man kanske skulle kunna tro.

Om du hänger med i vetenskapsnyheterna så lär du nog senast idag ha snappat upp det där om resultaten från BICEP: avtryck av gravitationsvågor som visar på villkoren för inflationen i universums tidigaste ögonblick. Det är ute överallt till exempel i DN, i Vetenskapsradion, och på Forskning och Framstegs webbplats.

En lite djupare redogörelse finns hos Populär Astronomi. Robert Cumming på Populär Astronomi håller fanan högt och får det rätt som de flesta andra fuskar förbi eller bara missuppfattar:

Inflation går ut på att rummet självt genomgick en accelererande expansion av fullständigt obegripliga mått, drivet av krafter som kosmologer bara har vaga aningar om. Energin i expansionen omvandlades sedan till den hutlöst heta myller av partiklar som vi känner som big bang eller stora smällen, då allt expanderade och svalnade av, nu i makligare takt.

Jo, det var inte först en stor smäll och sedan inflation. Det kosmologer menar när de talar om ”big bang” är inte ett ”ögonblick då något uppstår ur intet” eller liknande, som många nog föreställer sig. Det låter som att det borde betyda det. Och det var kanske vad Georges Lemaître ursprungligen menade. Jag tror att det här är väldigt förvirrande för många — inklusive mig själv. När jag läste doktorandkursen i kosmologi och astropartikelfysik var detta en av de saker som förvirrade mig grundligt.

Som jag förstår det nu finns det två delar av detta. Dels talar vi om ”big bang-teorin”, som helt enkelt är hela teorin kring att universum har utvecklats från ett tätt sammanpressat tillstånd. Den andra delen är att kalla någon viss fas av detta för ”själva smällen”. Det är det senare som är krångligt. Vad är det som smäller? Ingenting! Det var ingen explosion.

Det här med inflationen är alltså en extrem utvidgning av rummet innan det heta och täta tillstånd som vi kallar för ”big bang”. Det går också att säga att inflationen är en del av big bang, om du definierar hela big bang lite bredare. För att förtydliga det är det många som aldrig säger ”the big bang” utan alltid pratar om ”hot big bang”, alltså det heta tillståndet efter inflationen. Men smällen finns med i uttrycket fortfarande, och det är väl det som gör det förvirrande.

Från början myntades begreppet stora smällen av Fred Hoyle för att driva med en teori som han tyckte var löjlig. Och kanske är det här begreppet inte det allra bästa eller mest begripliga.

För den som vill läsa på mer är som vanligt professor Matt Strassler en pålitlig utgångspunkt: History of the Universe.

Tilläg: Observera att detta inlägg skrevs innan det blivit klart att BICEP-resultaten var fel och det inte var gravitationsvågor utan damm som orsakat mönstren de mätte. Det påverkar dock inte resonemanget om vad big bang egentligen är.

Annonser

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Astronomi, Forskarvärlden, Fysik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s