Atomkraft?

Ett äldre ord för kärnreaktor är atommila. Jag gillar ordet mila, det ligger bra i munnen och ger dessutom associationer till värme och energi. Trots det tycker jag inte riktigt om sammansättningen. En atommila, där bränns väl atomer?

Tidigare talades det mycket om atomkraft, och med avstamp i det om atomålder och så vidare. Atomeran sammanfaller i det allmänna medvetandet rätt mycket med det kalla kriget. Det har mycket med Bomben att göra, men det fredliga användandet av kärnkraft har en aura av femtiotalets optimism och estetik omkring sig. Det finns mycket roligt att hitta för den som tittar efter atomålderns avtryck: serier och design med mycket mera. Atomen är vår vän, och så vidare.

Men det som stör mitt nördiga ordningssinne är att jag som fysiker är van vid att skilja på atomer och atomkärnor. Atomen som helhet, en kärna med elektroner omkring, är något helt annat än atomkärnan. Atomfysik handlar i stort sett om elektronerna, om deras reaktioner och energinivåer. Kärnfysik är det som sysslar med atomkärnans egenskaper.

Atomens utsträckning definieras av elektronbanorna, och atomkärnan är en väldigt liten knut i mitten. Faktiskt är en atom mer än tiotusen gånger större än atomkärnan i mitten. Min högstadielärare präntade in den bilden i mitt huvud genom att hålla upp ett äpple och förklara att om han kunde förstora upp en atomkärna till samma storlek som äpplet så skulle den närmaste elektronen (i genomsnitt) befinna sig på andra sidan sjön utanför. (Det där är förstås inte alldeles helt sant, för i kvantvärlden är saker rätt komplicerade, men det tar vi en annan gång. I stort sätt stämmer det, för att ge en känsla för hur tom en atom och insubstansiell en atom egentligen är.) Atomkärnor mäts i femtometer (eller fermi, som den enheten ibland kallas) medan atomerna mäts i bråkdelar av ångström.

Energierna det gäller är också väldigt olika. Bindningsenergin per nukleon (alltså proton eller neutron) i en atomkärna mäts i MeV, miljoner elektronvolt, medan bindningsenergin för elektroner är av storleksordningen enstaka til några tusen elektronvolt. Det är förstås därför det går att utvinna så mycket mer energi per gram av bränsle genom att släppa lös en del av kärnans bindningsenergi än genom att bara förlita sig på elektronerna.

Atomkraft, det borde ju enligt det här mönstret handla om kraften från elektronskalen. Elektronernas bindningsenergi, det är ju typ … kemi! Alltså snarast kraft som utvinns ur förbränning och andra kemiska processer. Kraftvärmeverk, det är atomkraft, med en sådan definition. Det är det förstås ingen som kallar det för. Men atomkraft är helt enkelt ett uttryck som fallit ur bruk, inte minst för att fysiker insisterar på att kalla kärnenergi för just kärnenergi.

Jag är lite sugen på att bilda ett nytt ord, kärnmila, och börja använda det istället.

Det är dock ganska liten chans att det skulle ta skruv.

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Kärnfysik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s