Att skriva är ett sätt att tänka – även i matematik och fysik

Så här kan mitt klotter se ut.

Så här kan mitt klotter se ut.

Det bästa sättet att förstå något är att försöka förklara det för någon annan — det är knappast någon ny tanke. Men nu tänker jag på en annan sorts skrivande: klotter och anteckningar.

Kan du förstå en ekvation bara genom att läsa den? Jag tycker att det är svårt. När jag pluggade matte under det första året på universitetet fanns det några bland mina kursare som kunde läsa in saker bara genom att sitta med boken och läsa i den, men själv måste jag ha papper och penna och skriva. Det är något med det där att plita ner krumelurerna som gör dem påtagliga för mig. Genom lång övning blir sånt här förstås enklare, och jag har lättare att förstå matematiska uttryck vid första anblicken nu än när jag gick i gymnasiet. Det här med att behöva skriva av beräkningarna för att begripa mig på dem — ibland genom att fylla i mellansteg också — är ändå något jag fortfarande behöver göra. Och det funkar!

Om jag inte hade börjat med att försöka göra det här, då kanske jag för evigt hade tyckt att matematik och liknande saker är avskräckande hemskt och obegripligt. Det kan vara svårt, det kan det, men jag skräms inte av det eftersom jag har lärt mig hur jag tar mig an det. Penna mot papper, plocka isär uttrycken, se till att jag kan spåra varje del från ett steg till nästa. Ibland behöver jag kanske en tabell eller formelsamling för att kolla upp saker, men i regel är det verkligen bara en fråga om att använda klottret som ett sätt att hänga med i vad som händer i en uträkning.

Nyligen befann jag mig återigen i ett läge där jag behövde läsa och förstå någon annans kod. Återigen gör jag samma sak, skriver ner bitarna och följer dem med pennan över papperet. Jag blir nyfiken på hur det här funkar i hjärnan egentligen. Är det något i det taktila som gör det begripligt, själva hållandet i pennan som gör krumelurerna fysiska för mig? Eller är det något med att jag tvingar mig att tänka på varje del när jag föresätter mig att reproducera varje tecken själv?

Tidigare i år kom det ett forskningsresultat som tydde på att studenter som antecknar för hand förstår bättre än de som antecknar på en dator Jag vet inte hur tillförlitligt det här resultatet är eller hur forskningen i övrigt ser ut, men det verkar ju tyda på att de som antecknar för hand hanterar informationen på ett annat sätt och att anteckningsmetoden alltså påverkar hur de lyssnar och tänker.

Rent bortsett från att det är ganska jobbigt att skriva komplicerade ekvationer på dator jämfört med att skriva dem för hand kanske det är värt att skriva matteproblemen för hand alltså.

Kanske funkar det olika bra för olika personer, men för mig är pennan ett nödvändigt redskap.

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Meta, utbildning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att skriva är ett sätt att tänka – även i matematik och fysik

  1. Min personliga åsikt är att vi har en stark koppling mellan hand och minne, något i skrivandets rörelser med papper och penna gör det mer påtagligt och jag kan förstå ekvationer bättre och vart alla delsteg kommer ifrån.

    Om jag däremot försöker göra något liknande med hjälp av en dator, så känns det som om min hjärna väldigt lätt går in på auto-pilot och trycker mekaniskt på tangenterna utan att förståelsen behöver följa med.

    Jag är nyfiken hur detta känns för yngre generationer, vi har ju vuxit upp med papper och penna, ändock fast jag har arbetat som mjukvaru-utvecklare i hela mitt vuxna liv, så föredrar jag papper och penna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s