3 december: en optisk modul från IceCube

optiskmodul

I det tredje kapitlet av min lilla adventsbloggserie om saker på Ångströmlaboratoriet har jag en optisk modul från IceCube-projektet, en likadan som dem som sitter nere i isen på sydpolen. Ja just det: på (eller ett stenkast ifrån) den geografiska sydpolen.

Du kanske inte är bekant med IceCube. Det är ett så kallat neutrinoteleskop, som fångar upp de nästan masslösa och elektriskt neutrala partiklar som kallas neutriner, för att försöka urskilja vilka av dem som kommer från olika objekt långt ute i rymden. För att göra det en kubikkilometer is i Antarktis glaciärtäcke, instrumenterad med ljusdetektorer. Det är förstås väldigt mörkt ett par kilometer ner, men isen är klar och genomskinlig, och det är det som är själva nyckeln.

Neutriner som kolliderar med en atomkärna kan nämligen ge upphov till ljus i isen (läs mer om det på IceCubes webbsidor från universitetet i Madison-Wisconsin till exempel), och genom att fånga upp det ljuset går det att dra slutsatser om vilken riktning neutrinon kom ifrån. Genom att bara titta på partiklar som kommer nerifrån, som har passerat genom jorden¹, går det att sortera bort skräp som orsakas av andra partiklar och fånga upp enbart de reaktioner i isen som kommer från neutriner.

IceCubes detektion av kosmiska neutriner utsågs till årets fysikgenombrott 2013.

Jag har varit lite involverad i IceCube — men egentligen mest i föregångaren Amanda. Det var nämligen data från Amanda som jag analyserade för min doktorsavhandling.


¹Det här är inte riktigt sant. För det mesta pratar vi om neutriner som något som inte växelverkar och kan passera genom ett ljusår med bly och allt vad det är. Det som mer sällan kommer fram är att det beror på neutrinons energi. Neutriner växelverkar mer — alltså har högre sannolikhet att reagera med någon atomkärna — ju högre energi de har. Ett ljusår med bly är vad som krävs för att absorbera hälften av de neutriner som har energier som typiskt kommer från reaktioner i solen. Men neutriner som bildas i mer extrema processer kan ha vansinnigt höga energier, och då kommer de inte att kunna gå genom nån större del av jorden. Sådana extrema neutriner är högst intressanta för neutrinoastronomin. IceCube fångar neutriner av de allra högsta energierna från riktningar där de bara passerar genom atmosfär och is.

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Ångströmlaboratoriet, detektorer, Partikelfysik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s