Går det att förbereda sig på framtiden?

I måndags (15/2) var jag i Stockholm på ett seminarium med utgångspunkt i Olle Häggströms bok Here Be Dragons: Science, Technology and the Future of Humanity. (Här finns min recension av boken.)

Det Olle Häggström vill är att sätta fart på diskussionen om att det kan vara möjligt att upptäcka eller uppfinna något som kan bli oerhört farligt för mänskligheten. Vi vet inte, och därför borde vi försöka förbereda oss på att det kan hända och i möjligaste mån undvika att göra misstagen. Det här är något som borde tas med i beräkningen i forskningsfinansieringen, som ofta utgår från att all kunskap och alla framsteg automatiskt leder till positiva effekter.

Men det finns ingen naturlag som säger att det måste vara så. Tänk om varje Flink eller Breivik hade ett vapen i stil med luftburen ebola eller handgranater med vätebombstyrka — vapen som kunde kokas ihop hemma i köket. Eller tänk om någon uppfinning löper amok, till exempel en superintelligent maskin som inte ser någon användning för människan, eller självreplikerande nanomaskiner som börjar bygga om själva jordskorpan. Det här är scenarier som diskuterats väldigt länge, men en del av poängen är att det som i verkligheten visar sig vara ett hot mot mänskligheten kan vara något helt annat som ingen har förutsett.

Panelsamtalet som följde på Olle Häggströms föredrag förde fram flera synpunkter, men det var också lite frustrerande. Det verkar vara så lite som görs rent praktiskt för att dra upp riktlinjer eller inrätta institutioner för att tänka och handskas med sådan risker.

Det allra intressantaste med att vara där var i alla fall att se publikens reaktioner.

Ett exempel är det där lilla förbryllade fnisset som hördes när Olle Häggström beskrev idén om att åstadkomma tillverkning med atomprecision, och därmed kunna bygga till exempel en smörgås från rena grundämnen med hjälp av en ritning. De här människorna har helt uppenbart inte läst science fiction från 1990-talet, när allt handlade om nanotillverkning. De har missat visionerna om att ha offentliga maskiner som kan tillverka de grundläggande saker alla människor behöver, och idéer om programmerbara dimmoln av mikroskopiska maskiner som kan ta material omkring sig och tillverka vad som råkar behövas. Då är de nog inte särskilt bekanta med mardrömsscenariot ”grey goo” heller, att sådana maskiner skulle kunna montera isär vad som helst till en oformlig massa av lösa atomer och molekyler. (Hur pass realistiskt detta är är en annan fråga, som jag ska återkomma till någon gång.)

Även de som tror att de är helt ointresserade av science fiction funderar ibland på framtiden, och de som väljer att gå och lyssna på ett seminarium av det här slaget borde vara en extra intresserad sort. Därför jag tyckte att det var riktigt märkligt att en del specifika exempel fångade uppmärksamheten mycket mer än huvudtemat. Diskussionen om hur vi ska kunna förbereda oss på okända framtidsrisker försvann i funderingar om vad en människa är och hur människan ska kunna fortsätta vara människa inom olika spekulativa scenarier.

Framför allt verkade många fastna i tanken på uppladdning, alltså att det skulle kunna gå att göra digitala kopior av människor som skulle kunna leva vidare i en simulerad verklighet. Det finns många problem med den här idén, men inga av de svårigheter som jag tycker är viktiga togs upp på något djupare sätt. Däremot kom det många yrvakna publikfrågor som kretsade kring vad uppladdning skulle innebära.

Det här fick mig att fundera på om det skulle vara bra för mänskligheten ifall fler människor läste bra och smart science fiction. Jag tycker att jag kunde behålla mitt intresse för den huvudsakliga frågan på det här seminariet för att även de konstigaste möjligheter som togs upp är gammal skåpmat för mig. Men det kan ju faktiskt också vara ett tecken på att jag är avtrubbad och inte längre blir rädd av tankar som skrämmer andra. Det här är en störande tanke.

Jag har många gånger tänkt att berättelser är väldigt kraftfulla, mer än vi ofta låtsas om. Människor tänker i berättelser. De kan vara otroligt bra hjälp för att förstå saker, men de kan också leda in på villospår. En uppenbar risk är att vi följer berättelserna som om de vore förutsägelser och visar vad vi måste göra. De kan bli självuppfyllande profetior (som Moores lag!). Men de kan också invagga oss i falsk säkerhet och få oss att tro att vi begriper oss på sådant som vi inte alls har koll på. Precis som de möjliga framtida teknologier som diskuterades i måndags kan berättelser — både i skönlitterär form och i andra former — vara både nyttiga verktyg och potentiella risker.

Det gäller att komma ihåg att science fiction inte handlar om framtiden, utan om sin samtid. Jag brukar citera Kim Stanley Robinson: ”The world has become a science fiction novel, everything’s changing so quickly. Science fiction turns out to be the realism of our time, which is very satisfying.” För att fånga känslan av nuet behöver vi sikta lite framför. Och den som inte hänger med i samtidens tankar om framtiden kanske får svårt att förstå sin egen tid.

Men framtiden då? Jag vet inte. Vi känner inte till den, och det enda som finns att bygga på är erfarenheterna av att leva i en ständig framtidschock i ett antal decennier. Jag hoppas att de smarta människor som nu väldigt aktivt lyfter frågan om framtida faror kommer på några bra och praktiska förhållningssätt som kan möta möjliga överraskningar, kvantifiera risker, och införa de regleringar som eventuellt kommer att behövas — utan att samtidigt införa någon begränsning som i sig visar sig dålig för världen. Svårt svårt.

Själva seminariet finns filmat och dokumenterat, så jag tänker inte ge mig på att återge det. Kolla själv om du är intresserad. Eller läs boken.

Annonser

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Forskarvärlden, teknik, Tillämpningar, Vetenskap och science fiction. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s