Astronomin bakom Jules Vernes månfärd

Från jorden till månen och fortsättningen Omkring månen av Jules Verne är ett tidigt förebud om rymdfarten som vi känner den idag. Trots att den är generöst kryddad med satir och komedi är det den första berättelse som försöker ta sig an rymdresor på ett någorlunda realistiskt sätt, utifrån sin tids kunskaper. Inte bara ett förebud förresten, utan även en sorts startskott: att läsa om den här månfärden inspirerade Konstantin Tsiolkovskij till att inte bara spekulera utan sätta sig ner och räkna på hur det faktiskt skulle kunna gå till att ta sig ut i rymden. Och på den vägen är det.

Jules Verne var förstås författare och inte fysiker, och en del av de lösningar han tar till borde ha tett sig orimliga för insatta människor redan 1865. Fjädringsmekanismen inuti rymdprojektilen, till exempel. Lite spelrum måste det ändå finnas för diktarens fantasi, annars skulle det knappast bli någon roman. Författaren är hur som helst påläst, och många av detaljerna som nämns hänvisar till de senaste och hetaste astronomiska rönen. Det är ganska roligt att ta en titt på, och bli påmind om hur mycket astronomin har utvecklats på 150 år.

Vad som fick solen att lysa var länge en stor gåta. Att atomkärnor kan slås ihop med varandra och avge överskottsenergi stod klart först ett gott stycke in på 1900-talet. Solens kemiska sammansättning var inte heller känd när den här boken skrevs. Den förklaring som tvärsäkert förfäktas av Barbicane, där han sitter i sin högteknologiska rymdkapsel av aluminium och med kemisk luftrening, är att solen hettas upp av infallande kometer. Det var nog en ganska spridd hypotes, för den anges också i kapitlet om astronomi och meteorologi i mitt referensverk om 1800-talet (Hundra år i ord och bild från 1899).

En krock med en komet är också vad den eldige fransmannen i besättningen, Michel Ardan, föreslår som förklaring till kratern Tycho. Kratern omges av strålar, som för honom påminner om sprickorna i en fönsterruta som träffats av en sten. Men Barbicane avfärdar den hypotesen som överflödig. För honom är det enkelt: månen har krympt medan den stelnade, och alla ringberg och liknande formationer har bildats genom sådana processer. Det här är också den gängse föreställningen bland 1800-talets astronomer, så vitt jag kunnat läsa mig till.

Nedslagskratrar diskuteras förutom detta inte alls. Däremot stöter månfararna på meteorer (eller kanske snarare meteoroider, eller asteroider, om jag ska vara teknisk), alltså rymdstenar. En är jordens följeslagare och kretsar kring vår planet som en ytterst liten måne. En fransk upptäckt! Som sedan visade sig inte kunna bekräftas, men ändå.

En annan ”meteor” ser de på månens baksida, och den är mer fyrverkeripjäs än död stenklump. Den spricker upp i många delar som glöder i olika färger. Det här förklaras med hänvisning till observationer av meteorer som lyser fastän de befinner sig långt utanför jordens atmosfär. Numera vet vi att meteorer är stenar som hettas upp av friktionen mot luften och brinner upp. Uppenbarligen har några 1800-talsastronomer gjort en felbedömning av avståndet till några större meteorer, och dragit slutsatsen att de kan lysa starkt även om de befinner sig i lufttom rymd.

Många astronomers namn nämns när månfararna diskuterar de här sakerna, men astronomerna ger också praktisk hjälp till företaget. I början av boken vänder sig kanonbyggarna till observatoriet i Cambridge, Massachussets, för att få reda på några viktiga data om månen och hur en projektil bäst ska avfyras för att kunna komma dit. Det är alltså universitetet Harvard, som hade USA:s första riktiga observatorium. När projektet fortskrider donerar kanonklubben pengar för att astronomerna ska anlägga ett nytt stort observatorium uppe på en bergstopp och på så vis kunna följa deras resa. Det hade varit något, om det hade blivit av i verkligheten!

Advertisements

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Astronomi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s