Tord Hall och rymdfararna

Ett knastrande telefonsamtal från sommaren 1969 har tillbringat några år i mitt bakhuvud. Jag hörde det första gången 2014, 52 minuter in i ett poddavsnitt om rymdkapplöpningen.

— Min kollega här, Tord Hall här, vi talade om de moraliska aspekterna här tidigare, jag tycker att vi har talat för lite om dem.

Det är en lite vass telefonröst, med tydliga r, men en aning dröjande på målet. Som om berättaren i en gammal journalfilm har tagit ledigt och sitter och nattsuddsfilosoferar. En kroppslös stämma, som svävar in i Sveriges Radios rymdstudio från ingenstans och bollas mellan de närvarande. De kallar honom professor … Ehn? Kanske.

Mannen i telefonen frågar om moralen på månen, och om rymdfararna som är på väg dit är censurerade på något sätt. En annan person som förvirrande nog också låter som om han talar över telefon, säger att det finns människor som kan hålla käften utan censur, och drar ner skrattsalvor.

Klippet är slut. Samtalet om rymdkapplöpningen går vidare till andra spår. Men jag blir kvar i rymdstudion.

Namnet Tord Hall blir en liten kardborrekrok som hänger sig fast i mitt medvetande. Jag känner ju till honom. Jag har hans bok om matematikern Gauss — den enda bok jag lyckades köpa av den legendariske Bokviktor.

Tord Hall fortsätter sedan att komma i min väg gång på gång. Namnet har gjort sitt avtryck i Uppsalas akademiska noosfär, där det fortsätter att skvalpa omkring genom år och decennier. Varje gång jag läser ”Tord Hall” tänker jag på mannen i telefonen och kvällen då en människa första gången gick på månen. Det gamla radioklippet blir som en liten mystisk relik som jag tycker om att ta fram ibland och titta på. Jag förstår den inte, men den får mig att le.

Jag lyssnar igen, något år senare. Och igen. Nya frågor dyker upp i mitt huvud. Satt professor E hemma tillsammans med Tord Hall och åt mazariner och drack kaffekask framför radion? Och vilka var det som fanns i studion när Sveriges Radio höll rymdvaka kring månlandningen? Dessutom gjorde professor E en annan kommentar, som uppenbarligen skulle vara en sorts förtydligande:

— De där förra gubbarna skämde ju ut sig eländigt oppe i luften, och jag undrar hur det blir med de här pojkarna.

Vad syftar det på egentligen — ”de förra gubbarna”? Vad var det de gjorde för att skämma ut sig så? Vad var felet på moralen ”i luften”?

Frågorna svämmar över en dag när jag kikar i bokhyllan och inser att loppisfyndet Satelliter och rymdfärder av Tord Hall skrevs redan 1958. Tord Hall kan väl inte ha suttit med professor E och tänkt ut en flummig fråga om rymdmoral ett drygt decennium senare. Kanske satt han snarare bland experterna i studion, och det var något han sade där som fick professor E att ringa in? Men vad, vad? Nu måste jag gå till botten med det. Jag är en kunskapsromantiker i grunden, som inte vill tro att ett svar kan vara sämre än en fråga.

1969 ligger djupt tillbaka i den dimmiga urtid då datorer var reserverade för ett litet invigt prästerskap. Het informationsteknologi bestod fortfarande av telefonkatalog, dagstidning och flyktiga etermedier. Internet vill i förstone inte upplåta så många hemligheter kring radions rymdbevakning på den tiden. Wikipedia berättar bara att Tord Hall var ”naturvetenskaplig medarbetare”, vad det nu ska innebära, vid Svenska Dagbladet och Sveriges Radio från 1951 respektive 1955.

Tord Hall, naturvetenskaplig medarbetare. Han hade nog följt med i flytten och gick som barn i huset i Sveriges radions moderna betongkloss vid Gärdet. Ett självklart inslag i möblemanget av en rymdstudio, fattas bara annat.

Sveriges Radios lyssnarservice känns dock inte vid några kunskaper om vare sig Tord Hall eller rymdstudion. De skickar hjälpsamt en länk till ett helt annat exempel på rymdbevakningen under 60-talet. För all del, sådant kan jag alltid lyssna på lite mer av. Men för de riktiga detaljerna får jag vända mig till DN:s digitala arkiv. Inget går upp mot lite äkta arkivrotande, särskilt inte om jag kan göra det hemma i soffan.

Jag gräver rakt på guldådern. Månlandningen ”skildras i tre direktsändningar med publik i studio 4 i Radiohuset”, där rymdreportrar, ingenjörer och professorer finns med och kommenterar. Även rymddiktaren Harry Martinson är på plats. Bland de uppräknade experterna finns mycket riktigt Tord Hall. Och vad mera är: Tord Hall har tankar om vad rymdfärder kan betyda för människans moral.

— Om vi tittar på jordens gränsstrider däruppeifrån måste de te sig som ett slagsmål mellan två myrstackar. Då kanske vi äntligen upptäcker hur enformig vår historia av våld egentligen är.
— Ja, och framför allt kanske vi lär oss att älska jorden mer, insköt Martinsson tankfullt.

Astronauterna ska bokstavligt höja sig över de jordiska problemen, och dra oss med sig upp till en ny nivå av upplysning. Ändå påtalar professor E för den samlade skaran att det var några gubbar som skämde ut sig eländigt oppe i luften. Hur var det med dem egentligen?

Rymdhistorikern Amy Shira Teitel kan berätta om censuren av astronauternas språkbruk. I kommentarsfältet diskuteras hur Gene Cernan och Tom Stafford kastat ur sig svordomar på sin färd kring månen med Apollo 10, då månlandaren testflögs men utan att landa.

Det är förstås detta professor E tycks ha tagit illa upp över. Astronauterna är representanter för mänskligheten ute i kosmos, och kan inte uttrycka sig hur som helst. De är sändebud i himlarymderna — änglar! De måste på något vis uppföra sig som något större än sig själva.

Samtidigt är de testpiloter. Människor. Däggdjur i en plåtburk ute i det stora intet. Vad ska de där att göra?

Redan är nästa besättning på väg ut till månen. I rymdstudion sitter publiken från 18 till 24 och följer spektaklet Apollo 11. Nästa dag blir det ytterligare två sändningar med publik. De försöker förstå, anstränger sig för att ta in det här ögonblicket av världshistoria, och de vill tro att det är ett utvecklingssteg mot en mognare mänsklighet.

Men alla är inte så övertygade. DN redogör för en reaktion från allmänheten.

Ett par ungdomar på Sergels torg deklarerade blankt ut i etern att de ansåg färden helt ointressant. Det är oansvarigt att lägga ner så mycket pengar, menade de.

De är blasé och oimponerade, på det vis som unga människor verkligen gör till en konst. Människor på månen? Meh. Det rör mig inte i ryggen. Och förresten finns det viktigare saker.

Rymdstudion har förstås svar på tal.

Men tack vare tidigare rymdprojekt kunde de nu via satellit få svar från Arne Thorén i Houston. Han berättade att rymdprojektet kostat 260 miljarder kronor på elva år. Samtidigt har USA lagt ner 7000 miljarder på försvaret sedan andra världskriget.
— Och pengarna hade säkert hamnat hos försvaret om man struntat i rymdprojekten, konstaterade lektor Hall i studion.

Vi känner igen diskussionen. Den förs varje gång rymdverksamhet kommer på tal.

De har nog rätt, de där ungdomarna på Sergels torg. Naturligtvis är hela företaget oerhört löjligt. Ett litet dammkorn, en mikroskopisk flaga från den tunna hinnan av liv på en planet, som slungas ut till dess drabant en dryg ljussekund bort. Sedan återvänder kornet igen, ännu mindre än det var från början. Några ytterst små fragment förflyttas från den ena himlakroppen till den andra. Inget har förändrats, egentligen.

På samma vis är varje mänskligt företag kopiöst löjligt i det stora hela. Vad är en människa?

Den här hopplösa hårlösa apan utan speciella särskilda fördelar utom ett överdimensionerat huvud och motställda tummar. Hon tar sig för med den ena omöjliga uppgiften efter den andra. Sträcker sig ut, prövar och testar, övervinner sina begränsningar gång på gång. Hur långt kan hon nå? Åtminstone till månen. Till månen!

Jag vet inte vad det här betyder. Jag vet inte om månfärderna var en återvändsgränd eller en språngbräda. Sett på kort sikt ser de ut som en historisk parentes, även om det var en anmärkningsvärd sådan. Men vem vet, i det långa loppet. Fängslande är det, oavsett.

Jag lyssnar på professor E igen, och skakar på huvudet. Professorn står i begrepp att få se artfränder bege sig ut på en annan himlakropp. De är längre bort än trettio jordklot lagda intill varandra. Då sitter han och funderar över svordomar. Löjligt det också, men vad det betyder vet jag i alla fall.

Det betyder att människor i grund och botten är hypersociala varelser, ständigt medvetna om varandras beteende. Innanför pannbenet finns ett finkalibrerat sinne för andra människor. Varje individ stämmer av mot andra i omgivningen, och tillsammans bildar de en jättelik metaorganism med rena superkrafter. Det är sådant som gör att människor kan öppna porten till en enorm hangar och fösa ut ett fönsterlöst 36-våningshus som ska sprängas i luften och brinna i atmosfären medan den lilla lasten längst upp slungas ut i planetrymderna.

Samma sinne betyder också att hur långt bort rymdkapseln än tar sig så finns de sociala banden och medmänniskornas förväntningar där som en osynlig navelsträng som förbinder den med jorden. Det finns någon som bryr sig om hur astronauterna pratar.

Med det anser jag nog att mina frågor om det där ljudklippet har fått sina svar. Tord Hall får sin rätta plats i rymdstudion i min hjärnas arkiv. I boken Satelliter och rymdfärder läser jag hans egen diskussion om hur tekniken kan användas både till förintelse och utveckling. Rymdmoral, redan långt innan den där radiokvällen. Så tar han farväl av läsaren som trosviss teknikoptimist i den avslutande meningen:

Teknikens Janusansikte är vänt både mot det förflutna, mot skräck och barbari, och mot en utopisk framtid som överträffar mänsklighetens alla drömmar.

Annonser

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Forskare, rymdfart. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Tord Hall och rymdfararna

  1. Björn Jönsson skriver:

    Superspännande läsning. Tack!

  2. Ping: Upsalafandom invaderar mina drömmar |

  3. Ping: 4 april berättar jag om vetsagans naturvetenskaplige uttolkare: Tord Hall |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s