Ett sommarprogram från förr, med fysik i hängmattan

”Fysik handlar ju om att se, att låta sig förbluffas, och att försöka förstå och hitta samband mellan det ofantligt stora och det oändligt vardagspjollrigt lilla.” Den andan genomsyrar hela Hans-Uno Bengtssons sommarprogram från 1999. Jag hittade det när jag tittade igenom vad som fanns i SR:s arkiv. Kanske hörde jag det redan när det sändes första gången, men i så fall har jag glömt det för länge sedan.

Hans-Uno Bengtsson var en teoretisk fysiker, som var på tv och skrev böcker och syntes på många vis. Här pratar han om fysiken som finns tillgänglig från hängmattan en lat semesterdag. Programmet avrundas med att han räknar ut hur stor sannolikhet det är att lyssnaren träffats av en fågelskit under lyssningen, och därmed visar kraften i enkla uppskattningar och det vi brukar kalla ”back of an envelope”-beräkningar (fastän de oftare görs på servetter).

Det jag tyckte var extra uppiggande var att det handlar om det jag tycker att fysik går ut på. Det är så ofta fysik i medierna bara rör sig kring svarta hål, exotiska kvanteffekter, big bang och sådant. Men själv är jag väldigt förtjust i det som tangerar det vardagspjollriga. Jag gillar när fysik går ut på att ta en extra noggrann titt på det som finns omkring en. Att kunna lite om fysik blir som att få röntgenblick och kunna se igenom tingen omkring sig, hur de sitter ihop och rör sig och är uppbyggda. Allting blir mer intressant ju mer man vet.

Sen är det en sak till. Det finns en stege från att förstå varför frysen blir svårare att öppna strax efter att jag just stängt den (mitt exempel, taget från mina närmaste intryck, inte från sommarprogrammet) till att begripa vad som händer inuti solen och så vidare. Ju fler stegpinnar som saknas desto svårare blir det att klättra på stegen. Och därför är det roligt att någonstans, som inte är i skolan, få en liten strålkastare på andra delar av stegen än de allra översta pinnarna som någon håller på att sätta dit.

Samtidigt är det en sak som alltid oroar mig med den sortens käcka just så-historier, som det lätt blir när vi pratar om fysik i det lättare formatet. Det är att alla svårigheterna och osäkerheterna och återvändsgränderna putsas bort. Fysik ser så där enkelt och rent och klart ut som jag önskar att det vore, men som det oftast inte är i verkliga situationer. Men det är bara en minimal anmärkning, och tar inte bort någonting från programmets njutbarhet, eller från vad som faktiskt är kul med fysik.

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Det här inlägget postades i Forskare, Kommunikation, vardagsexperiment. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.