Trovärdiga berättelser och himlavalvets egenheter

Jag läser en självbiografisk roman. Där finns en scen där en femåring får en kikare, och hennes pappa visar henne stjärnbilder. Men det är september och en femåring borde lägga sig ganska tidigt – och hon pratar om att de tittar på Orion. Det verkar fel. Den borde inte vara över horisonten ännu. Först sent på vintern börjar den bli synlig vid rimliga tider.

Det är så typiskt mig att haka upp mig på sådant. Jag kan inte bara köpa formen rakt av, jag synar sömmarna på allt jag läser och ser.

Är jag orimligt fyrkantig i mitt sätt att läsa och tänka? Jag vet ju att det här är en roman. För att det ska bli liv och känsla i den, för att skildringen ska kännas levande, måste författaren måla igen gliporna i minnena med rimliga detaljer. Det är precis det som gör boken bra, och jag älskar det ända tills jag snubblar på något sådant som jag inte riktigt kan tro på.

The willing suspension of disbelief, ett så uttjatat uttryck. Det är ändå precis det vi är ute efter i litteraturen. Det är ett viktigt begrepp, så vi får väl fortsätta att tjata om det.

Jag ger mig alltid in i en roman med föresatsen att tro på det som står där så länge jag är inne i berättelsen, och författaren gör allt för att skildra saker på ett sätt som gör det möjligt för mig att sjunka in i det som händer. Det är bara när det kommer något som inte riktigt passar in, som sticker hål på min suspension of disbelief, det är då jag blir medveten om kontraktet mellan mig och författaren om att föreställa mig att det jag läser faktiskt händer.

Det är litteraturens paradox: För att berätta något så att det känns trovärdigt och sant behöver verkligheten redigeras. Minnet behöver broderas ut, skeenden läggas till rätta. En rå skildring rakt ur minnet skulle bli som en hög med spridda lappar och trasiga fotografier. (Det är en annan typ av litterärt grepp, för all del.) Det som känns allra verkligast är ofta ganska artificiellt, och det är just det som är själva konsten.

Det luriga är att det är så personligt, det där vad som är trovärdigt och inte. Den som inte har tänkt så noga på när Orion syns eller inte syns kommer att tycka att detaljen med att nämna särskilda namn på stjärnbilder bara är bra. Sådant ger mer textur till texten. För en läsare som inte är jag finns det säkert andra sådana små detaljer i boken som skaver, men som jag glatt accepterar. Ingen författare kan parera för exakt allt. Varje skribent skriver enligt sitt eget huvud och sin egen världsuppfattning. På många sätt är det just det jag vill åt när jag läser, jag vill komma in i någon annans huvud och se någon annans tankar.

Min fantasi borde kanske räcka till att acceptera det. Jag får se in i en person i vars värld det verkar rimligt att just Orion går bra att titta på tidigt en septemberkväll i Sverige.

Min reaktion är egentligen ett fel hos mig som läsare, och inte ett fel i skildringen. Ändå kan jag inte hjälpa det när den här detaljen slungar just mig ut i att betrakta texten utifrån. I stället för att befinna mig ute under stjärnhimlen med en femåring, hennes nya kikare och hennes pappa blir jag plötsligt slungad tillbaka till mitt eget sovrum och är en besserwisser och folkbildarwannabe som sitter och läser en bok.

Det är irriterande. Samtidigt är det intressant att se hur läsning fungerar, och hur ömtålig min suspension of disbelief kan vara.

Att pappan i samma stycke påstår att polstjärnan är himlens ljusaste stjärna köper jag ändå rakt av, trots att det inte heller stämmer. Det passar nämligen i skildringen av en person som vill vara viktig och veta bäst. Jag tänker mig att det är en man som skarvar med fakta så att de passar honom. Det funkar väldigt bra.

***

Efter att ha skrivit detta tar jag faktiskt fram mitt planetarieprogram och kollar. Under andra halvan av september är inte Orion över horisonten förrän en bra bit efter midnatt. Lite tidigare om man bara kräver att kunna se bältet, men ändå väldigt sent. Och det förutsätter att horisonten är fri.

Annons

Om åka

Fysiker, sf-fantast, allmän entusiast.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.